Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1854, sida 1

Det är också sannt, ja då passar ordspråket icke; men jag skall nog visa dem hvem jag är; är jag icke mer hans svåger, så är jag likväl ännu Gottfred af Hollmaringen och han skall icke komma mig för nära; hos mig finns ingenting att få, jag håller fast som en kniptång, och sådan är lagen: hvad som tillhör min systers barn på mödernet törs han icke taga med sig då han flyttar härifrån. I morgon skall jag nog sätta P för det. I detsamma Gottfred sade detta, rullade en vagn med muntra bröder uti, gatan uppföre; Gottfred stack ut hufvudet genom fönstret och oaktadt mörkret igenkände han dock på hästarne och de bullrande rösterna att det var Cyprian och dennes dryckesbröder, som stannade längre upp i byn framför ett stort hus och som under skratt och stoj ropade efter lyktor; då dessa och de skinande ljusen blefvo synlige, ökades bullret och ljöd dubbelt vildt genom den tysta byn, der alia redan gått till hvila. — Du skulle ändå gå bort till honom, han blir ju annars till en visa för hela byn, sade Gottfreds hustru, då denne, djupt dragande ester andan, åter vände sig från fönstret. — Det är tidsnog morgon, svarade Gottfred. Ni fruntimmer glömma alltid att det är en dag i morgon ocksål