Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1854, sida 1

om fredsunderhandlingarne. Enligt denna berättelse hade sultanen, först efter att länge hafva sträfvat emot, åntligen gifvit vika för sändebudens enträgenhet och på deras önskan beslutat divanens eller nationalrådets sammankallaude. Efter långa och häftiga debatter hade detta kommit till det beslut, hvars hufvudpunkter redan angisvits. Den sista punkten uti detta beslut, hvilken yrkar de förra fördragens annullerande, var föremål för långa öfverläggningar emellan sändebuden och Reschid Pascha. Denne minister förklarade, att Porten under inga omständigheter vill bibehålla fördragen i Adrianopel och Kainardje. Då det ej blef för bättre köp, sågo de 4 makternas representanter ej häri något hinder för en slutlig förlikning, i betraktande deraf, att kriget upphäft de gamla öfverenskommelserna och en ny allmän traktat måtte afslutas på det blifvande fredsmötet. Enligt Courier de Marseille är den samsalta not, hvars antagande under vissa förutsättningar tillstyrkts af nationalrådet, icke den i Wien uppstälda, utan är den assattad af såndebuden sjelfve i Konstantinopel. Ur en tysk tidning tillsogar vi en telegrafunderrattelse srån Konstantinopel af d. 26 Dec., hvilken lyder som följer: Ministeren har förstärkt sig med slera adjungerade ledamöter och fortsätter oafbrutet sina rådplägningar. Arresteringar af orostiftare sortsara ännu. 100 studerande äro benådade med förvisning till Candia. Deribland befinna sig många söner al inflytelserika personer. Enligt hvad ofvanstående, i allt väsentligt öfverensstämmande underrättelser beträffande fredsverket gifva vid handen, har den i Wien lagda grundval för freden i Konstantinopel icke så obetydligt rubbats och det till fördel för Turkiet. De gamla fördragen med Ryssland annuleras och ersällas genom ett enda, under samtliga europeiske stormakternas garanti stäldt fördrag, hvilket reglerar de kristnas förhållanden i Turkiet i allmänhet. Först när Ryssland gått in härpå och utrymt Donaufurstendömena, eller, måhända rättare, lofvat att göra detta inom en viss faststäld tid, samtycker Porten till en vapenhvila och inlåter sig i de speciella förhandlingarna på ett fredsmöte. Detta är ungefär detsamma som Turkiet från början föreslagit, men nu mindre än någonsin är det att antaga, att Ryssland går in på dessa billiga förslag, enär det, genom ett dylikt frånträdande af sitt hittills följda system i det ögonblick det allvar igt hotas med ett krig af de vestra makterna, skulle tillsätta alltför mycket af sitt anseende och inflytande i Europa. Pr. Kor. meddelar, enligt direkta underrättelser från Konstantinopel följande berättelse om de der förefallna oroligheter. På morgonen d. 21 Dec. visade sig på de lifligaste gatorna ännu icke något spår till någon gäsning. Senare förspordes, att talrika skaror samlats vid sultan Achmits moske och att muselmännen uppmanat några Europer, som besunno sig inne i moskeen, att lemna densamma. En studerande hade derefter hållit ett tal till de församlade, rörande hvars innehåll ingenting förljudes, men hvilket sannolikt uppmuntrade till en opinionsyttring för kriget. Oroligheternas egentliga härd synes dock hafva varit i — — — ——