sultan Muhmeds mosk (se den ofvan ur en Berlinertidning meddelade korrespondensen!), ty derifrån satte sig, under anförande af studerande, talrika hopar i rörelse, af hvilka en del omringade den höga Portens palats, der Reschid Pascha är boende. Denne hade dock i rättan tid begifvit sig till sultanens palats. För öfrigt föröfvades icke något slags öfvervåld, ehuru de studerande uppmanade till en demonstration emot ministrarne, hvilka de förevitade att på de europeiske makternas tillstyrkan förorda en skymflig fred med Ryssland. Emot aftonen syntes det yttre lugnet återstäldt; dock voro butikerna på bazaren och de flesta gatorna stängda. Å andra sidan hade turkiska auktoriteterna vidtagit behöriga säkerhetsmått till förekommande af vidare oroligheter. Trupperna höllos dels i beredskap i kasernerna och hade dels utryckt på de hotade punkterna. På eftermiddagen hade redan en diplomatisk öfverläggning ägt rum hos brittiska sändebudet, vid hvilken äfven turkiska ministeren var representerad. Såsom det berättades, blef dervid beslutadt, att 4 fartyg af de förenade flottorna skulle lemna sin ankarplats vid Bejkos och gå till ankars framför Konstantinopel, der redan 2:ne engelska örlogsman lågo. Natten till d. 22 aslopp temligen lugnt; dock erfor man, att de studerande återigen i spetsen för folkhopar tågat till de ministrars boningar, hvilka betecknades såsom hufvudmän för fredspartiet. De turkiska trupperna gingo genast emellan och skingrade orostiftarne, af hvilka flera grepos. Brittiska beskickningen hade utfärdat följande kungörelse, hvilken cirkulerade på börsen och der spridde stor förskräckelse: rittiska sändebudets hotell och Hennes Majestäts sartyg äro vid möjligen utbrytande oroligheter beredde att lemna de brittiska undersåterna en tillslykt. Enligt underrättelser med Caradoc hade större delen af de arresterade studerande åter släppts på fri fot. Några af dem sörvistes t. v. till Candia. I flera af de senaste korrespondenserna från Konstantinopel påstås, att det varit det franska sändebudet som isynnerhet pådrisvit fredsunderhandlingarne, under det den engelske gesandten jemförelsevis visat sig mera ljum och liknöjd derför. Furst Ålexander af Serbien har d. 19 bec. ätervändt till Belgrad — ett nytt bevis derpå, att sämjan med dervarande turkiska auktoriteter nu är fullkomligt återställd. Under det J. des Debats vill veta, att det lyckats engelska sändebudet Thompson att förekomma utbrottet af ett krig emellan Turkiet och Persien, förmäles från andra håll att Persien af alla krafter rustar sig till detta krig. Det tillägges, att en hr Kanikosl befinner sig på väg till Teheran med ett uppdrag af ryska kejsaren. Ryska berättelser, som dock tarfva närmare bekräftelse, påstå, att turkiska armden, efter nederlagen vid Achalzik och Gumri, befinner sig i upplösningstillstånd och att Ryssarne segerrikt framtränga på turkiska området. I Turnu-Severin uti Wallachiet har nedsatts en rysk-wallachisk kommission för att föra ransakning beträffande de oroligheter som i nejden deromkring ägt rum. Enligt en skrifvelse från Bukarest af d. 28 Dec. uti Schles. Zeit., bekräftar sig stormningen af Karakal i lilla Wallachiet. Turkarne hade antingen från Nicopolis eller Rachova företagit denna expedition. Denna nya offensiva operation tillåter att sluta till en icke obetydlig utvidgning af krigsskådeplatsen i lilla Wallachiet. Underrättelsen tarfvar dock ytterligare bekräftelse. Times korrespondent i turkiska lägret meddelar, efter egen åskådning, en beskrifning öfver de i och omkring Kalafat af Turkarne anlagda sastningsverken. Enligt denna beskrifning skall det hafva lyckats Turkarne att här icke blott uppföra ett förskansadt läger, utan en egentlig fästning af synnerlig styrka. Det