Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1854, sida 1

kas eller är igenkand af mitt eget barn! — Känner ni hans lärare? eJast Kunde ni ej be honom tillåta mitt barn att besöka er? Då kunde jag ju få se honom ännu en gång och tala till honom. Ni var en vän till hans far och er begäran skall ej synas besynnerlig. Jag såg mig försatt i en ganska brydsam belägenhet och ville ej gifva henne något löfte. Jag lofvade emellertid taga saken i närmare ösvervågande samt påföljande dag meddela henne mitt beslut, med det vilkor nemligen, att hon ej mera besökte klippan vid vägen. Hon försökte på allt satt aflocka mig ett bestämdt löfte att uppfylla hennes önskan, men ehuru Jag hade svårt att neka — hon var ännu så skön och intagande, — ville jag icke gilva med mig, utan vidblef mitt förut fattade beslut. Jag gjorde ett besök i skolan, dit min väns son blifvit förd af sin onkel, en kapten i ostindiska kompagniets tjenst. Jag såg några och trettio skolgossar af alla färger, på lekplatsen; men igenkände snart den gosse jag var så nyfiken att se. Han var isanning ganska lik sin far, ej allenast till ansigtsdrag och figur, utan äfven i sätt, åtbörder och hållning. Jag ropade på den lille och han kom fram till