Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1854, sida 1

Korrespondens. Stockholm d. 10 Jan. Regeringen har nu asgisvit sin lofvade proposition, angående förändringar i Tulltaxan. Denna proposition, hvilken i alla fall blott omlattar en ringa del af de nu stadgade förbuds-åtgårder samt tullsatser för inoch utförsel, som så allmänt öfverklagas, är åtföljd af ett förslag till grundlagsförändring: ett högst besynnerligt förslag; åsyftande, att så snart något nu gällande förbud afskassas och utbytes till ineller utförselfrihet mot viss tull, denna tullsats icke skall kunna under tio års tid af Rikets Ständer nedsättas eller borttagas. Detta grundlagsförslag är alldeles i samma anda, som prohibitisterna ständigt hyllat. Man minnes rätt väl, huru sabriksintressets förespråkare i allmänhet och Norrköpings-kladessabrikanternas i synnerhet, vid 1828 års riksdag, försäkrade att om de endast i tio år singe ett sådant skydd för sin sabriksrörelse, skulle de blifva i stånd att förse landets behof, tälla med utlänningen i pris, och aldrig ifrågasätta någon egentlig skyddstull, utan blott den tullsats, som ansågs böra påräknas för stalsinkomsterna. Hvad är nu Regeringens grundlagsförslag annat än samma låt? Tio års tull-skydd, och efter de tio åren, åter tio års tull-skydd, liksom efter de tio åren fr. 1329 års förbudsskydd, nya förbud per fas et nefas genomdrifvits. Eller tror man väl, att ett intresse, som så slugt förstått att befästa sig, som besoldat scribenter af många slag, att förvilla både bättre och sämre opinioner och göra svart till hvitt i såväl statssom enskidhushållning, samt dertill under ytliga resorm-försök lyckats i Lag så sig en sammanhällande föreningsform, som sätter det i stånd ati göra betydliga uppoffringar för sina understuckna monopoler, tror man väl, att ett dylikt intresse skall försumma, att få förbuds-systemet bibehållet intill dess att det efterträdes af hvad som är alldeles detsamma, eller förbudstullar? Och kan man väl vara nog ensaldig att förbise, att efter tio år allt står på samma punkt, så länge man på sådant sätt ej antingen för ut striden, eller slutar en afgjord fred med dessa samfällt fiendtliga monopolister, utan blott dagtingar och blott ingår på stillestånd, som nödvändigt medför det olyckligaste stillastående i våra väsendtligaste näringar? Regeringen motiverar sitt förslag med den gamla välbekanta, visserligen i grunden riktiga, men genom sjelfva tullbeskattnings-systemet ur våra samhällsläror förvisade satsen, att för industrien, handelns och näringarnes bestånd, fortfarande förkofran och tillvexande förmåga att befordra det allmänna välståndet, mår ste närings-idkarnes och den handlandes, uti rörelsen nedlagda förlager och mångåriga arbete, vara betryggade mot hastiga omvexlingar uti tuli-lagstiftningen. Detta hade bordt betänkas, innan man genom förbud och skydds-tullar, jnledde näringsidkare, eller måhända rättare: innan man lät några egennyttiga näringsidkare