Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1854, sida 1

ryska gränsen och ursprunget af sin maht. 1826 gjorde den dåvarande thronfoljaren Abbas Mirza utan föregående krigsförklaring ett krigståg emot Tiflis, under det liktidigt hans bror Ali Mirza med 12,000 man irreguliera trupper framryckte mot Lenkoran vid Kaspiska hafvet, intog nämnde stad jemte Salian, blokerade Baku och tillochmed Kuba. Detta oväntade anfall, hvilket de kaukasiska stammarne betraktade som en signal till en allmän resning emot Ryssland, spridde en sådan förskräckelse, attinvånarne i Astrakan, som ligger nära 50 sven ska mil från Kuba, redan lagade sig i ordning till flykt. Det visade sig redan då på huru svaga fötter ryska väldet söder om Kaukasus står. Ryssland, som kommit till insigt af hvad skada Perserna kunde tillfoga det, har sedan outtröttligen arbetat att för sig vinna hofvet i Teheran. När den underrättelse inträffade i prins Ali Mirzas läger, att hans bror Abbas Mirza blifvit slagen af Ryssarne, förlorade han besinningen och lemnade före daggrynningen med sin närmaste omgifning hemligen hären, som derigenom råkade i en panisk förskräckelse, genast skingrade sig och återvände till sina hemorter. På detta sätt såg sig Ressland befriadt från en stor fruktan. De persiske prinsarne och regeringen i Teheran äro kände för sitt vankelmod och sin obeständighet; en ögonblicklig impuls, ett starkt intryck bestämmer dem och omstämmer, emedan ett bestämdt politiskt syftemål icke existerar. Efter 1828 års fred ville Ryssland genast göra Persien till redskap för sin politik. Minnena af Persiens fordna storhet äro icke utslocknade. Kabul, Kandahar och de af Afghanerriket beroende länder hade imellertid åter erkänt Persiens öfverhöghet; det gälde att underkasta sig Herat, Khorassan och Khiva. Ryssland hade erbjudit sig att lemna soldater, vapen och ossicerare; Abbas Mirza hade redan erhållit 12 kanoner, 2000 gevär och en rysk generalstabsossicer, baron v. Aube, för att marschera på Khiva och Bokhara, när engelska beskickningen ännu i elfte timman lyckades genom lysande löften förmå prinsen att gifva taget på båten, vid samma tid som revolutionen i Warschau utbrutit, så att de 4000 man ryska trupper, som skulle uppbryta från Orenburg för att samverka med persiska armåeen, måste användas på annat håll. Genom eröfringen af persiska Armenien har ryska makten redan på några få mil nära hunI nit de karavanvägar, af hvilka den till millioner uppgående eng. handeln på Persien betjenar sig. I Det kan ej vara önskligt för England, att Ryss