Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1854, sida 2

närheten af theatern vid bazaren. Jag intradde i boningen och sann qvinnan sittande, enligt insodingarnes bruk, på en matta, hvarpå voro utströdda ringblommor och rosenblad; hennes kuleean (en liten pipa) af silfver stod bredvid henne, och der låg minsann min för längesedan förlorade gräfsvinshund, Duke, så glänsande, fet, lat och olustig som en hund, tillhörig en förnäm dam, egnar och anstär. Sedan jag förbindligt tackat min värdinna för hennes godhet att bevilja mig ett samtal, lockade jag på min fordna favorit Duke, men han blott sträckte på sig och morrade till svar. Och ni har ännu qvar den der ringen med den blå stenen, sade min värdinna, fattande min hand, i det hon leende såg på ringen. Jag påminner mig att ha observerat den, då jag en Morgon såg er sofvande på bädden i ett tält vid Deobund. Hade jag märkt ringen, då ni tilltalade mig under stormen, skulle jag ej ha svarat er så ovänligt. Jag kan ej påminna mig att ha sett er förrän härom aftonen, i motsatt fall skulle jag visst aldrig ha glömt det. Hvar ha vi då sammanträffat 2: genmälte jag. Der, hvarest jag varit i tillfälle se er, men ni icke mig. En gammal qvinna, som hon kallade sin