Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 januari 1854, sida 1

bör se sitt lidandes mått ökadt genom förnärmande förföljelser från lättsinniga unga mäns sida. Dagen efter stormen var en den skönaste man kan föreställa sig, isynnerhet var estermiddagen herrlig. Solen strålade i sin fulla klarhet, molnen öfver Dhoon höjde sig och det vidsträckta panoramat företedde en anblick sådan man ser den beskrilfvas i feesagorna. Hela Mussoorie och Landour begaf sig ut. Promenadplatsen var så besökt, att man endast med svårighet kunde bana sig väg genom trängseln. Var qvinnan äfven nu vid klippan? Ja, der stod hon, som vanligt, uppmärksamt betraktande de förbigående. Maharajaten med sin suite visade sig; jag var fullt öfvertygad att qvinnan var Maharajahins moder, men jag aktade mig noga alt yppa denna min misstanka, för att icke föranleda hennes arresterande. Vid skymningens inbrott, då de promenerande småningom började aflägsna sig, nalkades jag den okända och framförde mitt salaam (hälsning) i de vördnadsfulla ordalag Som begagnas då man vill inleda ett samtal med en infödd dam af rang. Hon igenkände i mig ögonblickligen den person, som under stormen aftonen förut talat med henne, ty hon ledde samtalet på detta ämne, och sade, att hon, sedan jag lemnat