lisligast. Häruti instämde grefve 4. von Rosen. Åtskillige andra talare förordade deremot landsh. v. Troils motion angående en jernvägsanläggning mellan Skåne och Wettern. — Hr Dalmans motion om utvidgad testamentsfrihet föranledde hr Th. Cederström att icke blott yttra sig öfver sjelfva motionen, u an äfven öfver motiverna till densamma. Detta förfaringssätt, såsom mindre tillständigt, bestreds af grefve af Ugglas och hr Adelborg, af den sistnämnde under yttrande att det vore så mycket mindre passande, som motionären sjelf ej vore tillstädes och saledes icke kunde besvara de gjorda tillvitelserna. I Presteständets plenum bifölls utan diskussion Bankvutskottets hemställan om rättighet för banken att under innevarande vinter hafva å utrikes ort stående ett belopp af högst 2 millioner rdr Hamb. banko. — Prof. Selander understödde biskop leurlins motion om ett inrikes fondsystem. — Med anledning af väckt fråga om uppresande af ett nationalmonument öfver prins Gustaf, uppträdde biskop Butsch med ett anförande, hvari han, såsom en vida lämpligare minnesgärd ät den anspråkslöse och godhjertade unge fursten, föreslog, att Rikets Ständer skulle till K. M:ts disposition ställa en summa af 30,000 rdr att användas i prins Gustafs namn till något ädelt företag. Detta förslag vann inom ståndet ett fullständigt bifall. I Borgareståndets plenum egde en längre diskussion rum, beträffande hr Schwans motion om utsträckning af rättigheten för examinerad och icke burskapsegande skeppare att föra fartyg. Urr Koch, Palander, Lindstrom, Wallenberg, Berg Wijk m. fl. a. motsatte sig förslaget. — I tullfrågan yttrade sig med anledning af hr Schwans motion en mängd talare IIerr Almgren hembar motionären sin tacksamhet för det han genom nedsättning af tullen på lifsmedel och rudimaterier velat bereda näringsidkarne någon fördel, anseende han det vara genom att på detta sätt räcka hvarandra handen som någon tullreform skall kunna blifva möjlig. Varsamhet var dock nödig vid öfvergangen, och vi måste dervid noga taga i betraktande våra handelsförhållanden, våra kreditförhållanden, vår räntefot, var kapitalfattigdom. Hr Rydin yttrade sig i samma syftning och bad ståndet fästa afseende på de 60 å 70,000 menniskor som i hans hemort existera endast och allenast genom sin husflig. — Hr Wallenberg ansåg, att i första rummet borde tagas i betraktande tullen på födoämnen samt dernäst borttagande af all tull på råämnen. Påståendet att jordbruket behöfver skydd af tullar, ansäg talaren, med afseende derpå att jordvärdet befunnit sig i ett oafbrutet stigande, för ogrundadt. — Hr Indebetou instämde i allmänhet i motionen, likväl med reservation i vissa jernindustrien beträffande punkter. — Hr Ekelund ville hafva tullen äfven å grof ull borttagen. — Urr Kock, Ekenman, Frick, Palander och Wern instämde helt och hållet i motionen. — Vid föredragningen af hr Brincks motion i samma ämne yttrade sig hr Almgren, som sökte visa att det var för tidigt att ännu röra vid sockertullen och att genom en nedsättning till 4 sk. per 3å. allt skydd skulle försvinna. Likaså ville hr A. föra de mindre tobaksfabrikanternas talan emot de 6 fabrikanter som undertecknat den af hr B. åberopade petitionen. Huruvida den af hr B. föreslagne tullen af 2 sk. 8 rst. på bomullsgarn var den rätta, ville talaren ej afgöra, men då såväl ordföranden som flera ledamöter i bevillningsutskottet voro intresserade i bomulisspinnerier skulle de nog veta att få siffran lämpligen bestämd. — Hr Ekelund förklarade, att om förbudet på kläden skulle gå bort, ville han visserligen den lägsta möjliga tull för att förekomma tullförsnillning, men ansåg sig dock nu ej kunna afgöra om det föreslagna, I rdr 16 sk., vore rätta sislran och om ej 2 rdr vore lämpligare. — Hr Boman påstod att vara rafinadörer knappt kunde tillverka hvad som behöfves af socker och att det derför är ganska behöfligt att jemka litet på tullen. — Hr Brinck gjorde en utredning, hvarigenom han ville adagalägga att socker tal vid en tullnedsättning af I sk. pr (å. Bondestäåndets plenum upptogs hufvudsakligen af remittering utaf förut väckta motioner. En lisligare debatt föranleddes af en utaf Ola Månsson från Skäne afgifven motion om jemnare fördelning af skatterna a jorden på det sätt, att inom hvarje län bildades en kommitå hvilken uppskattade hemmanen till ett belopp motsvarande deras verklina värde, och att andra artikelns bevillning beräknades i proportion derefter, samt att för egendomarne borde bestämmas ett maximivärde i stället för det nuvarande minimivärdet. — Ola Svensson från Skåne var i synnerhet ogynsamt stämd emot motionen, emedan han fruktade att förslaget skulle föranleda jordens högre taxering och i allmänhet öka dess utskylder, och i samma anda som han yttrade sig Nals Nilsson från Wermland, Lars Larsson från Elfsborgs län, och Anders Andersson i Walla. — Ola Månsson anförde att under nuvarande förhållanden finnes ingen gräns för taxeringskommittsn att belägga hemmanen med beskattning; men om förslaget antogs skulle man åtminstone bli säker att bevillningen icke kunde ökas utöfver en viss gräns, Motionen remitterades. — Anders Pehrsson från Öre bro län hade väckt motion att Ständerna måtte anhålla hos Konungon om åtgärd att få gällande föreskrifter för domare att innan afresa från tingstället utarbeta och aflemna tingshandlingarne, vederbörligen efterlefda, hvilken motion, efter någon diskussion, remitterades.