Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1854, sida 2

så mil isrän Sverges husvudstad. England deremot behöfver, i handelse dess slotta kommer, säsom troligt är, att inlöpa i Östersjön, ovillkorligen hamnar, vare sig på Bornholm eller sramsor allt på Gottland. Det ligger i Rysslands interesse att förhindra att detta medgisves England. Lyckas Ryssland häri, så blir åter England, i fall det vill föra kriget in Istersjön, satt i nödvändighet att med våld taga hva man nekar det. Bevarandet af neutraliteten beror således, i vår tanka, deraf, att regeringen icke låter det ryska inflytandet inverka på sig och ej så begränsar den, att engelsmännen tvingas att kränka densamma. Det är dock, ty värr, anledning att befara, att det ryska inflytandet redan allt för mycket gjort sig gällande. I Times med senaste posten berättas i bref från Stockholm af d. 11 bec., uti en halft tviflande ton, att ryska czaren redan genom hotelser sökt förmå svenska regeringen att stänga Sveriges hamnar för engelska och franska fartyg. Men så mycket förmäles åtminstone som fullt säkert, att svenska regeringen från den ryska erhållit en vigtig not, för hvars innehåll dock icke närmare redogöres Gårdagens Stock holms-notiser bekräfta ankomsten af en rysk not, innehållande obilliga och orimliga fordringar. Enligt Aftonbladet påstås det, att Ryssland vill. förmå Sverige ingå på en neutralitet, som ginge ut på att antingen helt och hållet stänga Östersjön för krigsfartyg, tillhörande andra stater än dem som gränsa derintill, eller att hindra de begge krigförande parterna att inlöpa i de skandinaviska hamnarne, eller att utsträcka begreppet af krigsförnödenheter (hvilka man, enligt folkrätten, icke fårtillföra, eller låta någon af de krigförande makterna hos sig hemta) till lifsmedel och allt annat, som på något, om än aldrig så aflägset sätt kunde användas för kriget. Att dessa påståenden icke äro alldeles så ogrundade, framlyser temligen tydligt af en artikel i Svenska tidningen. Det talas nemligen i denna artikel om nödvändigheten af en sträng neutralitet. Särdeles märkligt förekommer oss hvad som deri yttras om svårigheten att bestämma hvad som menas med krigsförnödenheter, enär dessa yttranden synas innebära en antydan, att de krigförande makternas förbindelser med Sverige böra så mycket som möjligt inskränkas. Häri torde man visserligen kunna finna en grund för farhågan för en lutning åt öster, men derifrån är det dock ett stort steg till en öppen anslutning till Ryssland. Men hvilken blifver, om sakerna blifva drifna till sin spets, den Svenska Regeringens politik? Detta är en fråga, som hvarje fosterlandsvän med stor oro gör sig. Enligt bref från England, cirkulera der rykten, att Svenska Regeringens anslutning till Ryssland anses såsom gifven. Enskilta bref från Stockholm, ifrån personer, som brukat se ganska skarpt i våra politiska angelägenheter, gifva stöd åt samma rygte. Underrättelserna härom hafva inom detta samhälle väckt stora bekymmer och en af våra större skeppsredare skall redan varit betänkt på, att genom en af sina associgers ösfverslyttning till England kunna ställa sina fartyg under Engelsk flagg, ifall rygtet besannar sig. Vi kunna sanningsenligt försäkra, att, om icke hos några militärer, hvilket vi ej känna, finnes härstädes ej mer än en tanka derom, att en allians med Ryssland mot England vore den största olycka, som kunde drabba vårt land. Blott den lösa föreställningen härom bringar alla sinnen i gäsning. För vår del anse vi, såsom vi förut antydt, visserligen skäl finnas till fruktan; dock kunna vi ej tro på verkligheten, så orimlig synes den oss. Säkert är emellertid, att om Svenska regeringen slutar allians med Ryssland, så slutar Svenska nationen allians med England, och i den tid hvari vi lefva gäller dervidlag nationen mera än regeringen. Under den spänning, hvari sådana rygten försätta sinnena, är det ej underligt, att äfven obetydliga saker erhålla en viss sigt, såsom till exempel General Löwenhjelms besök ä Karlstens sastning, för att undersöka dess tillstånd. Man vet att under sednare år nya befästningsarbeten här blifvit drifna med en viss kraft, och Rikets Ständer hafva beviljat ökade anslag till deras fortsättande. Nu år man ej rätt i stånd att fatta hvartill denna fästning tjenar. På den tid då Sverge låg i oupphörlig fejd med det med Norge förenade Danmark, var här ovillkorligen en strategisk punkt, som borde befästas, till följd af den ypperliga hamnen för en flotta. Men hvartill tjenar denna punkt nu? En talare i Borgareståndet har menat att inloppet till Götheborg härmed vore bevakadt. Vi hafva redan korriserat detta yttrande, med den upplysningen itt en fientlig flotta alls ej behöfver passera Karlstens fästning, för att komma in till Göheborg. Och från hvitken makt skulle en D50 — — — EZ — —