1 2—— — förhållandet, torde ett nytt omslag vara att emotse i persiska politiken. Medan det goda förhållandet emellan Turkiet och Serbien nu är fullkomligt återstaldt, efter att detta lands privilegier bekräftats af Porten och fullkomlig neutralitet beviljats detsamma, torde utbrottet af en ny fejd emellan Turkarne och Montenegrinerna, dessa romantiske banditer, ej vara så aslagset. Vid gränsen sammandrages en turkisk observationsarmå, till hvars utrustande Turkarne i Bosnien villigt bidraga af gammalt hat till sina roflystna grannar. Montenegro besökes af en rysk oflicer, såsom det heter, för att lemna kyrkorna presenter från czaren, men detta är troligen endast en förevänning, under hvilken han döljer sitt egentliga ärende att ägga berssboerna till en ny kamp emot Turkarne. Ett hinder för tillfredsställandet af Montenegrinernes krigslust är dock den inre tvedrägt som bland dem nyligen utbrutet. Denna lär imellertid, troligen till följe af Ryssens bemedling, vara på väg alt bilaggas. Furst Georg Stourdza, son af den utaf Ryssarne asdankade fursten i Moldau, har lemnat Jassy och erbjudit sultanen sin tjenst. Prinsen skall, med rang af brigadgeneral, begifva sig till Omer Paschas läger. Då man undantager några skärmytslingar och obetydligare affärer, hafva vapnen nu en längre tid hvilat vid Donau och hvila fortfarande. Sjelfva S:t Nicolaidagen, den 18 Dec., hvilken Ryssarne troddes skola fira genom något storartadt företag, t. ex. ett anfall på Turkarnes ställning vid Kalafat, har gått förbi, utan andra bragder från Ryssarnes sida, än de som utförts emellan skål och vägg. Denna hvila torde till en stor del vara nödtvungen och att tillskrifva den en tid ihållande regniga väderleken. Senast lär dock ett omslag åter i vädret ägt rum, enär det berättas, att drif-isen på Donau vid Widdin frusit tillsammans. Huruvida Ryssarne, efter en inträffad ändring i väderleken och anlända förstärkningar skola företaga något emot Turkarne, eller inskränka sig till blotta försvaret, derom äro uppgifterna mycket olika. Under det att från ena sidan påstås, att Ryssarne hafva för plan att icke endast jaga Turkarne ur deras ställning vid Kalafat, utan äfven gå öfver Donau och föra kriget in i det egentliga Turkiet, i sammanhang hvarmed det berättas att alla Ryssarnes hästar blifvit skarpskodda, för det fall, att Donau belägges med en isbro, heter det från andra sidan, att furst Gortschakoff har bestämda order att icke företaga något allvarsamt anfall på Turkarne utan inskränka sig till ett kraftigt försvar. För den förra meningen tala dock långt flera skäl, än för den senare. Vi må endast nämna Ryssarnes nyligen gjorda (förut omförmälta) försök att bemäktiga sig Tultscha-Matschin, en hufvudöfvergångspunkt vid Donau, tätt vid Isatschka. Den för sina ryska sympathier kända Augsb. allg. leit., som sannolikt sår sina underrättelser ur ryska kallor, tillagger detta försök stor betydelse och vill veta, att det kommer att upprepas ända tills det lyckas Ryssarne att fördrifva Turkarne ur denna väl förskansade position och derefter, heter det, torde Luderska korpsen sätta öfver floden, i hvilket fall högra turkiska flygeln löper fara att upprullas. Augsburgertidningen synes vilja insinuera, att Turkarne ej äga nog fysisk och moralisk kraft att motstå de förnyade angreppen af Liderska korpsen, som består af 2:ne divisioner förstärkta genom trupper från Osten-Sackens korps. Rörande Turkarnes förehafvanden och planer äro beI rättelserna lika motsägande. De Turkarne bevågna tyska bladen tala om ett nytt försök af dem att gå öfver Donau och förskansa sig på wallachiska stranden. Detta försök skall hafva ägt rum vid byn Flamunda, emellan Giurgevo och Oltenitza. Ryssarne ansträngde sig förgäfves att drifva dem tillbaka öfver floden, men när de följande dagen kommo i större 4 1 . rm 1 1 2 . 4 c — —