Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1854, sida 1

— Vi träffades på berget, tante, sade Ros — Nå min unge Herre är hon ej lika b som de der utländskorna, som herrn har a ritade i sin stora bok? frågade gumman b låten — Jag vill ej genera med uppriktighet so: måhända skulle anses för — smicker. Ja önskar dock innerligen att det skulle tillåta mig att få återgifva bilden af Grennas Ros, att förvaras bland de många asbildningar. dei en resande konstnär har som minnen från d många ställen der han vistats, utan jag vill måla en stor tafla icke till att täsla om e pris, utan att vinna det, sade Antoni stolt, t jag känner på mig att jag skall lyckas och a ingen skall ha valt bättre ämne. — Ja, Rosa lilla, det får väl herrn? sad tante Elisabeth, som ej var utan sin lilla få fånga. Rosa slog ned de långfransade ögonlocke och teg. Se här, Rosa lilla! sade gumman, då d voro ensamma, här har du brefvet; till höste om Gud vill är min gosse hemma och då d — Rosa genomläste skrifvelsen. Kusil Carls bref voro föga omvexlande, skrisna me en stel, dock vårdad stil och aldrig förr had Rosa funnit dem annat än — förträffliga — nu, såg hon derpå utan synnerligt intress