Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1854, sida 1

tänkt på att skaffa åtminstone England sysselsättning på annat håll, i fall det skulle vilja komma Turkiet till hjelp. Rysslands nyss utbasunerade beredvillighet att deltaga i det projekterade fredsmötet, pestrides nu äfven, och tvärtom försäkras, att czaren under nuvarande omständigheter asböjer makternas bemedling, och, om några underhandlingar skola komma i sråga, blott vill underhandla med Ryssland. IIuruvida den krigslåga, som nu hotar att utbrista i Europa, kommer att erhålla en större eller mindre utsträckning, kommer naturligtvis att bero af den hållning Preussen och Österrike intaga. Tordes dessa staters regeringar följa sin inre böjelse, anslöte de sig säkerligen till Ryssland, men en sådan anslutning har för dem sina stora så väl inre som yttre betänkligheter. Ännu föreligga imellertid inga fakta, af hvilka några säkra slutsatser kunna dragas i afseende på deras blifvande politik. Vi finna vår förmodan bestyrkt, att hufvudorsakerna till Palmerstonska politikens triumf varit i inverkan af allmänna opinionen i England, påtryckningen från Frankrike och tilldragelserna i Asien. Redan innan Palmerstons inträde i kabinettet var till fullo bekräftadt, skrefs från Paris, att det fullkomligt besannat sig, att franska regeringen uppmanaat den engelska, att afgifva en bestämd förklaring öfver sin politik i turkiska frågan och att en dylik förklaring äfven erhållits af det innehåll, att England vill gå så långt som Frankrike fordrar. (Denna förklaring är förmodligen Palmerstons verk). Samma skrifvelse förmäler tillika, stt allmänna opinionen i England är så uppbragt emot Aberdeen och äfven emot prins Albert, hvars inblandning i politiken antages som obestridlig, att man måste vara beredd på att endera dagen få höra det Palmerston trädt i spetsen för en ny styrelse. Om ock icke sakerna, ännu åtminstone, tagit denna vänning, så är dock Palmerston numera den ledande viljan i kabinettet. Att Persiens förbund med Ryssland och Ryssarnes infall i Khiva öppnat ögonen på engelska regeringen och i högst betydlig grad medverkat att bringa ministerkrisen till den lösning, den erhållit, derom har man så säkra och bestämda underrättelser, att några tvifvel i det hänseendet icke kunna ifrågakomma. Det första energiska steget, som de vestra makterna taga emot Ryssland, är deras flottors inlöpande i Svarta hafvet. ÅÄtt denna krastyttring blifvit beslutad och order om dess utförande afsända är fullt säkert och att England vill utveckla en imponerande styrka i Svarta hafvet bestyrkes af sjelfva den telegrafnotis från Koffstantinopel af den 19 Dec., enligt hvilken flottorna då ännu lägo qvar i Bosforen, i det den tillika förmäler, att engelska flottan erhållit förstärkningar. Några ytterligare mått cch steg afhöras ännu icke, utom det alt Times berättar, att de båda regeringarne stå i begrepp att vidtaga, anstalter för afsändandet af krigsskepp till Östersjön tidigt på våren. Engelska flottan skulle i denna handelse kommenderas af den gamle sjubussen Sir Charles Napier. Vid sidan af dessa krigiska underrättelser, förlora de notiser, som skulle styrka fredsför