Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1854, sida 1

blifvit sorstenad, den der klipp-ön. Hjertat klappar annu, sastan bröstet är förvandladt till granit; hon blef sådan för sin kärleks skuld... nu står hon der midt i Wetterns svallande vågor och då hon sofver, stiga hennes drömmar upp och vi kalla dem: hägringar ... då drömmer den arma jungfrun om höga palatser; om stora städer, med slott och tinnar och torn och stora skogar, der skall hon bo med sin hjertans kär ... Men hon vaknar snart och då följer stormar på drömmarne och de kalla vågorna slå mot hen nes stenhårda bröst — och hjertat slår derinnom och vill ha frihet och vågorna svara henne sitt obevekliga: aldrig! Ser ni, allt det der skall jag berätta er, om ni vill tala om ert varma Italien och dess sagor och dess lis. — Det vill jag göra! tack, tack! svarade Antoni som ej kunde slita sina ögon från den tjusande flickan. Han fattade hennes hand och tryckte den till sina läppar och en högröd sky färgade den skära kinden på Grennas Ros.