Utrikes Nyheter. Turkiska angelägenheterna. Af det utomordentligt krigiska språk, som engelska pressen och den annars så ryssvänliga Times nästan häftigast bland alla sina kolleger, börjat föra och af hvilket vi i går meddelade ett par profbitar, är man berättigad till den slutsatsen att allmänna opinionen i England nu mera än någonsin är stämd för krig emot Ryssland. Hurudan allmänna opinionen i detta hänseende är beskaffad i Frankrike kunna vi icke bedöma och betyder äfven mindre, då den under nuvarande förhållanden der utöfvar ett vida mindre inflytande än i England. Att det i hären och i kejsarens sjelfva närmaste omgilning finnes ett starkt och talrikt krigsparti, det har man länge vetat. Äfven tror mången, att det blir Frankrike som rycker England med sig till deciderade, krigiska steg emot Ryssland, och icke tvärtom. Ännu in i sista stunden, menar man, tvekar engelska regeringen, ehuru det är Palmerston som bestämmer dess beslut, att inlåta sig i ett vidtutseende krig emot den östra kolossen och håller dörren öppen för czaren att med bibehållen krigsära draga sig ur affåren. Det kan man ej eller förtänka den för, då man besinnar hvilka vigtiga intressen som sättas på spel och de stora risker, för hvilka handeln och näringarne utsättas genom ett krig. Nu har det dock kommit så långt, att ett krig emellan de vestra makterna och Ryssland svårligen lär kunna undvikas. Redan i somras, då den orientaliska frågan började antaga ett mera hotande utseende, uttalade vi flerfaldiga gånger den öfvertygelsen, att denna fråga endast läte sig lösa genom svärdet och att det vore fara värdt det förvecklingen i öster skulle leda till ett allmänt europeiskt krig. Nu har det verkligen kommit derhän, att det, ty värr, ser ut som om våra farhågor skulle gå i fullbordan. Frankrike och England hafva kommit till den insigten, att de genom sin slappa och undfallande sredspolitik endast styrkt och ökat Rysslands öfvermod, och att kraftiga steg måste tagas för att quäsa denne jette innan han blir för öfvermaktig. Hade de från början blott fört ett kraftigt och beslutsamt språk med Ryssland, i stället för att kurtisera denna makt, så hade kanhända nu freden varit betryggad. Det beror dock ännu i denna stund på, om Ryssland, då det ser att England och Frankrike göra allvar af att understödja Turkiet, besinnar sig och afstår från sina lika obilliga som orättmätiga anspråk. Detta är dock föga troligt, cm den underrättelsen är grundad, att czaren besalt, att hela ryska arm6en skall utrustas och ställas på krigsfot. Källan, hvarifrån den förskrifver sig, är imellert. mycket tillförlitlig. Tvillen på Rysslands benägenhet att gifva ef ter för en påtryckning från vester vinna dessutom ett stort stöd genom dess förehafvanden i Asien (de numera lyckade intrigerna i Persien och infallet i Khiva), hvilka obestridligen synas bevisa, att czaren sedan länge varit be— ——