Ut IHOIL Mars IHLMLUMGMMS utgsaulg8 UM?Åhsöt Den 4 Januari. På de två frågor i afseende å vårt försvarsverk, som vi häromdagen togo oss friheten framställa till Sv. Tidn., har denne ärade kollega afgifvit ett svaromål, hvars humanitet vi erkänna, men hvars riktighet vi till alla, åtminstone alla hufvudsakliga delar bestrida. Den första frågan var: På vårt försvarsverk befinner sig i det däliga skick, som det af ranslagspartiet sramställes, huru ha då de osantliga summor blifkvit använda, som under en följd af år varit dertill beviljade, allt under regeringens förespeglingar, att blott detta anslag beviljades, skulle allt blifva förträffligt 2: Härpå svaras af Sv. Tidn.: i ape (summorna) hafva, såsom räkenskaper och revisioner intyga, blifvit använde att klåda och föda de värfvade och ständigt tjenstgörande trupper, af hvilka vi underhålla ett ringare antal jemförelsevis med vär folkmängd, än något annat land i Europa; att löna ett befäl, för det närvarande det sämst aflönade i vår verldsdel; att sammandraga våra indelta trupper under den kortaste tid, som någon arm i verlden har sig till öfning anslagen; att sammandraga mindre än J af vår beväring under så kort tid, att det i det öfriga Europa knappast kan tros; att kläda denna beväring, men utan byxor och kappor; att uppresa murar vid Carlskrona, Carlsten, Waxholm och Carlsborg, somliga ofullbordade af brist på anslag; att uppföra nödvändiga byggnader; att till en del bestycka våra fästningar; att anskaffa oss ett nytt artilleri; att gjuta ammunition; att tillverka gevär; att bygga, utreda och bevära våra fartyg, iståndsättta våra varf och våra fyrbåkar m. m. Till allt detta och hvad mera till ett försvarsverk hörer, hafva summorna blifvit använda. Har någon del af dem förfarits eller dragits till andra ändamål? Visserligen icke. Vi tro intet land finnas med en noggrannare kontroll öfver medels användande till sitt ändamäl. Man skulle likväl, på den frågande tidningens ton, kunna förmoda, att medlens rätta användande betviflades! Men om också möjligen här och hvar menskliga misstag skett, är det bevisligt att någonstädes misshushållning i stort egt rum? Huru slående detta må förefalla, så är det dock icke precis svar på tal, och innehå ler dessutom åtskilliga origtigheter. Vi hafva icke egentligen frågat efter de medels användning, som åtgå till personalens underhåll och aflöning, utan efter dem, som blifvit anslagna till materielen, af hvilken vi förmodat att åtminstone en del, såsom kanoner och gevär, ej skulle under fredstid så förslitas, att man icke under en följd af år, med så stora årliga summor, skulle få temligen rika förråder. Nu erfar man likväl att regeringen begär ytterligare icke mindre än nära 500,000 rdr bko för nya infanteri och kavallerigevär. Har man då icke rätt att fråga: hvart ha de stora summor tagit vägen, som under några tiotal af fredliga år blifvit just till detta ändamål anslagna? För vår ringa del bekänna vi upprigtigt, att det synes för oss såsom en fullkomlig gåta. Samma gäller om de stora summorna till flottans materiel, som endast synas utgå, för att bereda landet nöjet, att få vid hvarje riksdag höra, att det står långt sämre till än vid den föregående. Utmärker icke detta misshushållning, så bevisar det något, som om möjligt är ännu sämre, nemligen brist på organisationsoch administrations-förmåga hos de styrande, ty någonstädes måste felet ligga. Hvad Sv. Tidn. yttrar om vårt besals dåliga aflöning, så äger detta visserligen sin rigtighet, men dervid må dock åtskilliga omständigheter ej förbises, dels att våra ämbetsmän i allmänhet äro klent lönta — en kapten vid ett indelt regemente har åtminstone nära lika mycket som en professor vid våra universiteter, och en underlöjtnant mer än både docenter vid