Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 januari 1854, sida 1

ö ö 112. PD. A. Dannberg. Utrikes Nyheter. Turkiska angelägenheterna. Då förra posten medförde underrättelser, som snarare voro af en fredlig natur än tvertom, så låta deremot de med gårdagens post ankomna notiser ganska krigiska. Redan den 25 Dec. ville man i London veta, att lord Palmerston skulle återinträda i kabinettet och under den 26 telegraferas derifrån, att man denna dag berättade såsom bestämdt säkert, att den ädle lorden återtagit sin afskedsansökan. Samma telegrafdepesch förmäler, att Times innehåller en krigisk artikel. Af LIndep. belge finner man, att denna artikel förekommit i Zimes redan den 25 och enligt förstnämnde tidnings utsago skall denna artikel snart sagdt vara den häftigaste som ännu varit synlig i engelska tidningarne, som öfverhufvudtaget föra ett högst krigiskt språk. Att Times med sådan häftighet och styrka blåser i krigstrumpeten i det ögonblick, då Palmerston återinträder i kabinettet är högst betecknande för den förändrade hållning, som engelska kabinettet just till följe af denna tilldragelse måst an taga i orientaliska frågan. Har nu verkligen lord Palmerston återinträdt i engelska kabinettet, så skulle det vara det fullkomligaste bevis, som kunde erhållas, att hans utträde icke var motiveradt genom resormbillen, utan genom orientaliska frågan och man borde deraf kunna sluta, att den ädle lorden af sina kolleger erhållit inrymmelser, som garantera deras anslutning till den kraftigare och bestämdare politik i berörde fråga, hvilken hela tiden skall hafva sörsaktats af lord Palmerston. Riktigheten af denna slutsats synes ock redan vara bestyrkt genom den ofvannämnda krigiska artikeln i Times. Åtskilliga orsaker synas hafva samverkat att framkalla denna, enligt hvad man har skäl att antaga för Turkiet förmånliga lösning af ministerkrisen i England. Först och främst torde inverkan af allmänna opinionen i England, hvilken i allmänhet är fördelaktigt stämd för Palmerston, icke så litet hafva bidragit att decidera ministrarne för en försoning med Palmerston. Ej eller iorde den påtryckning, som lär utöfvats från franska regeringens sida, varit utan sin verkan. Man vill nemligen veta, att franska regeringen, efter Palmerstons utträde, uppmanat engelska regeringen att bestämma sig för att endera alldeles öfvergifva Turkiet eller antaga en kraftigare hållning i sin politik emot Ryssland. Förnämsta anledningen till den seger Palmerstonska åsigterna vunnit torde dock vara att söka i de för England alarmerande nyheterna från Asien, vi mena nemligen Persiens förbund med Ryssland emot Turkiet och Ryssarnes infall i Khi