topol, hvilken hamn de icke finge lemna söre freden. Korrespondenten tillagger, att, under det ryska slottan blokeras i Sebastopol, intet hinder skulle läggas i vägen för Turkarna att fortsätta kriget så till lands som sjös. Tillika vill korrespondenten veta, att kejsar Napoleon, om hvilken det hetat, att han vore sinnad att före våren afhålla sig från hvarje energiskt steg, fullstnädigt ändrat detta sitt beslut, om han ens någonsin fattat detsamma. Han skall hafva förklarat, att grundvalen för förbundet emellan England och Frankrike måste vara Turkiets verkliga och fullständiga skydd emot Rysslands tilltag och öfvervåld och att denna politik hittills icke iakttagits. Samme korrespondent skrifver under d. 23, att franske sjöministerns förste adjutant, som skall ösverbringa franska sandebudet och amiralen deras desinitiva instruktioner, fått order att hålla sig färdig att hvarje ögonblick anträda resan till — a Toulon, hvarifrån Vauban skall föra honom I till Konstantinopel. Att döma af sakernas hittillsvarande förlopp är det icke att antaga, att amiralen inseglar i svarta hafvet, innan han bekommit dessa instruktioner. Enligt en korrespondens i Globe, har franska utrikesministern bekommit en depesch från franska sändebudet i London grefve Walevski, som deri meddelar den förklaring af engelska utrikesministern lord Clarendon, att Times alls icke varit bemyndigad till sitt påstående att amiral Dundas förslag att låta flottorna inlöpa i svarta hasvet, strandat på Baraguay d.llillters gensägelse och att engelska regeringen är mycket ledsen öfver hvad Times yttrat. Icke destomindre upprepar Times d. 24 i en längre artikel det påståendet, att amiral Dundas d. 2 Dec. föreslagit flottornas utlöpande, men till följe af Baraguay dHilliers gensägelse återtagit sitt förslag. Dock tillagger Times, att sedan, till följe af de senaste tilldragelserna och i kraft af de senaste förhandlingarne, enheten i i handling och uppträdande blifvit återstäld och att de begge kabinetten åsämjats om de åtgärder som deras flottor skola gemensamt tillgripa. Den meningsskillnad, som i Konstantinopel kan hafva varit rådande emellan sändebuden och amiralerna, anser Times hafva sin grund i en öfverdrifven önskan att icke gå regeringarne i förväg i afgörandet af den vigtiga frågan om krig eller fred. Från sjelfva Turkiet hafva vi i dag ingenting egentligt nytt att meddela, men i stället lemne vi en efterskörd af notiser med förra posten och af en del detaljer rörande redan bekanta tilldragelser. Fransmannen Trouve-Chauvel, som haft mycket med Portens bankoch låneaffärer att beställa, har afrest till Europa. Apropos om Portens penningeaffärer, så påstås af folk, som kunna vara väl underrättade, att de medel, med hvilka Porten hittills kunnat underhålla den ojemna kampen, flutit ur amerikanska källor. Det försäkras, att vissa transaktioner skola i höstas ägt rum i parisiska penningeverlden, hvilka häntyda härpå. Det är ingenting mindre än otroligt, att Nordamerika underblåser elden. Nordamerikanernes lust att inblanda sig i de europeiska förhållandena framträder lika tydligt som deras tilltagande motvilja emot de gamle konservativa monarkierna i Europa. För ögonblicket skulle enligt all sannolikhet ett europeiskt krig vara Nordamerika högst välkommet; det fick då ro att utföra sina utvidgningsplaner i Westindien, Mexiko och Australien, och det fick dessutom tillfälle att tjena mycket pengar vid det lägervall, som den europeiska handeln skulle iråka. Serbiens privilegter hafva ånyo högtidligen blifvit stadfästade genom en kejserlig firman. Detta steg har otvitvelaktigt tagits af Porten i akt och mening att, om icke vinna Serberna, åtminstone försäkra sig om en ärlig neutralitet från deras sida. Ännu några ytterligare detaljer rörande den olyckliga affären vid Sinope. Patrie beledsagar ryska amiralen Nachimows rapport med