Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1853, sida 2

— — Riksdagen. Plena den 23 Dec. . i Hos Ridderskapet och Adeln föredrogos åtskilliga motioner: om upphäfvande af kyrkoplikten, om utvidgande af sockennämndernas verksamhet, samt om inrättande af länsförsamlingar, af hr P. R. Tersmeden; om fordubblande af tidningsståmpeln samt om tulltarans bibehållande af hr Printzensköld. Frih. C. Raabs motion om upphörande af beväringsskyldiges rätt att lega för sig, framkallade en diskussion, dervid her Bildt, frih. Klinkowström och grefve Mörner talade emot motionen, d. v. s. för legningens bibehållande, deremot hr v: Knorring, hr Hjärne samt hr Adelborg för densamma. Den sednare ansåg den satsen vara klar, att hvar och en vore skyldig offra lif och blod för säderneslandet. Denna grundsats borde skyddas och bibehållas på allt sätt. Då man ej under krig får sky uppoffringar för landets försvar, bör ingen heller sky att under fredstid öfva sig i krigstjenst. Det är obilligt a t den rike skall få lega, då den fattige ej kan det? Då man söker öfva armåen, bör man ej tala för en sats, som skulle göra en del af vår ungdom alldeles oöfvad. — Vidare förekommo motioner: om framflyttande af be väringsäldern till 24 år, af frih. C. Raab; om rätt för riksgäldskontoret att uppköpa svenska hypotheksföreningens obligationer och försälja dem inom landet, af hr Bråkenhjelm; om utvidgandet och ordnandet af kommunalinrättningarne, med förslag till reglemente för sockenstämma, häradsnämnd och länsnämnd, af grefve af Ugglas; om åtskilliga anslag och lönehöjningar m. m. af diverse personer. I Utskotten hade nya ledamöter blifvit utsedde: i konstttutionsutskottet hr Liljebok af Fårdala, i statsutskottet hr Rappe och frih. Åkerhjelm; i devillningsutskottet grefve Wirsen, frih. v. Rosen och af Sillön; i banko-utskottet hr Gripenberg; i lag-utskottet hr Gripensvård; i allm. besvärsoch ekonomi-utskottet frih. Ahlströmer; i expeditions-utskottet hr Mannerstråle. I Presteståndet yttrade sig, vid remissen af doktor Sandbergs motion i bränvinsfrågan, prof. Agardh och prosten Holmberg på det varmaste mot bränvinstillverkningen. De motioner, som förekommo, voro: ang. stadgande af vite för uraktlåten inställelse inför kyrkorådet — bland dem som talade emot detta förslag var äfven domprosten Thomander, som förutsåg, att vite, som dels vore för lågt för att afskräcka, och om det för itererade förseelser fördubblades aldrig af den fattige kunde utgå, skulle leda till större tredska än nu. då man egde resursen att genom konungens befallningsbafvandes försorg få den försumlige inställd inför kyrkorådet; — om afstående å statens sida från den personella bevillningen, skyddsafgiften, och tilldelande af densamma åt fattigvården, att användas till fattiga barns skolunderhåll. Motionen motsades af prosten Arosenius, som meddelade, att ju större sattigtillgångarne blifva, desto större blifva äfven fattiganspråken. D:r Sandberg förordade motionen, invändande mot prosten A, att då fattigbebofven tillväxa i större proportion än tillgångarne, så vore det så mycket mer skäl att fylla bristen. Att staten kan undvara skyddsafgiften bevisas af de 3 mill., som riksgäldskontoret har i öfverskott. Prosten Almqvist hade trott att det var fråga om skyddsafgiftens upphörande. En sådan lindring i skattebördorna, som tungt hvilar på den sattiges skuldror, men för den rike är en bagatell, hade varit tack värd. D:r Nordlander väckte motion om latinska språkets utbytande vid specimen till pastoral-examen, ifall ej speciminanten sjelf önskar aflägga profvet på nämnde språk, mot modersmålet. Prosten Melen motionerade om pastoral-examens afskaslande, såsom olämplig och för församlingarne i viss mån skadlig. — Motionären framställde det obilliga uti ett profs undergående vid framskriden ålder inför en examinator ofta yngre än examinandus, de olika kunskapsamnen som fordras i olika stift, huru ofta en ung e. o. prestman förordnas att bestrida pastoralvården i en stor församling och gör det till dess och förmäns belåtenhet; han aflägger sedermera sitt pastoralprof, som ej utfaller gynnsamt, och får då betyg på att han ej är vuxen själavården i annat än tredje klassens pastorat, liksom behofvet af en duglig pastor der ej vore så stort som i ett första klassens pastorat; värderade högt lärdomen, men trodde ej att kyrkan deraf alltid dragit så stor vinst; motionen bord lades. Domprosten Thomander vore ej van att besvära ståndet med motioner, och är det 14 är sedan talaren väckte någon sådan; det var då en kyrklig fråga liksom nu, hvarefter föreslogs det kyrkolagskommittens förslag till kyrkolag så snart som möjligt skall antagas till gällande kyrkolag. dock med vilkor att denna lag ej skulle innehålla någonting stridande mot grund lagen, för att man ej skulle först behöfva någon för. enkling af densamma, dessutom så litet som möjlig! hindras af allmän lag, ej ställas i beroende af nu va rande skolordning, medgifvande konventikelfrihet e konventikeltvång. Prosten Traneus väckte motion om förändring a lagbestämmelserna rörande qvinna, som sramsöder o äkta barn. I Boraareståndet framkallade hr Askers motion on