Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 december 1853, sida 2

dant, så äro de värda att blifva det! Men vi hysa bättre tankar än så, både om dem och pe läror de predika. Må statskyrkans tjenare blott vakna upp ur sin såkerhet; må de begynna striden för sin sak med andra vapen än den verldsliga maktens; må de väpna sig med ordets kraft och öfvertygelsens enthusiasm, på samma sätt som deras vedersakare gjort; må de framför allt ödmjukt och fördragsamt erkänna att äfven statskyrkan har mycket att lära af dissenterne, och aldrig så litet uppmjuka sina dogmers stelhet, så skall stridens utgång icke blifva annan, än att sanningen blifver beståndande, på hvilken sida den än sinnes. Om deremot den ena parten är ljum, medan den andra är glödande, är det icke svårt att förutse hvilkendera parten i längden blir den vinnande, äfven om alla timliga fördelar och öfvermakten för ögonblicket är på den förres sida. Ur hvilken synpunkt man än må betrakta frågan, är alltså en klok och förnuftig dissenterlag en af tidens oestergisligaste fordringar. Våra brödrariken Danmark och Norge hafva såsom det vill synas, på ett tillsredsstallande sätt löst denna uppgift; måtte riksens ständer så snart som möjligt tillegna sig deras erfarenhet, och sålunda i sin mån bidraga att lugna den andliga oro, som öfverallt förefinnes, som ännu blott är i sitt första stadium, men hvars följder äro oberäkneliga. fAiAi TEES AS RUSE TROR LANTA KONER RR RER