Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1853, sida 3

Styckegods. Londonska poiissaker. Den 22 November inståldes en stor mängd större och mindre spetsbofvar inför Londons polisdomstolar, till följd deraf, att en afrättning vid Newgate — liksom hvarje dylikt skådespel i större städer — förskallat sicktjufvarne ett rikt och vidsträckt operationsfält. En af de bestulnes utsago gjorde ett djupt intryck: — Jag märkte en hand vid min ficka och sakna de mitt ur. Den arme syndaren upptrådde just då på schavotten, och innan han ens hängde, smög sig ijufven bort från min sida. Jag förföljde honom, oeh då han märkte det, sprang han in på en gård i Old Bailey samt kastade sig der på några mattor. Den anklagade: ÅJag kastade mig icke omkull, utan jag söll. Fredsdomaren: Det kan vara sak samma, säkert är, att det sasaväckande skådespelet icke gjort något moraliskt intryck på er. — Detta är en åsigt som i allmänhet delas af alla klasser. . Ibland 100 nyfikna, hvilka nu för tiden i London åskåda en afrättning, äro måhända icke 10 anständigt folk och kanske icke 80 ärligt folk. Pöbeln, till hvars uppbyggelse och varnagel dessa skådespel gifvas, tycks snarare förvildas än förskräckas deraf. Det är icke för mycket sagdt, att en ganska betydlig minoritet af Londons publik är emot dödsstraffens princip och en ännu större emot de offentliga afrättningarne. Så har tänkesättet ändrat sig i en stad, der man för omkr. 30