Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1853, sida 3

SIH på alt uUCECt andra, Såsom duct UPppSals, genom hennes kuckel gjorts olyckliga. — Målet uppsköts till den 13 Januari och hon ställdes tills vidare på sri sot. (Norrl. Posten.) A —.— — — Rättegångsoch Polissaker. En engelsk slagtare vid namn Schäf, som härstädes uppköpt en hop svinkreatur, hade anmålt, att uti det magasin vid skeppsbron der han inlagt släsket af de slagtade svinen, inbrott skett, och dervid tllgripits åtskilliga fläskskinkor. För denna stöld misstänktes sjömannen Viktor Kulander från Norrköping, hvilken dagen före stölden, som skedde på natten, ätskillige gånger under arbetet i magasinet visat sig, utan att han der haft något att syssla. Såväl Kullander, som en arbetskarl vid namn Johannes Larsson Flink från Rydaholms socken i Jönköpings län, mot hvilken äfven skäliga misstankar uppstätt om delaktighet i stölden, voro derför inställde hos poliskammaren till undergående af förhör. Båda förnekade dervid enständigt att de begått ifrågavarande stöld. Någon direkt bevisning mot dem kunde väl icke förebringas, men af åtskillige hörde personers utsago upplystes dels att 2:ne personer, liknande de tilltalade, morgonen efter inbrottet å den så kallade Svans krog på lilla Berget utbjudit fläskskinkor till salu, samt att desse två personer, sedan de trott sig bemärkte och misstänkte, tagit sin reträtt till Ostindiska huset, hvarest å en vindsskrubb sedermera påträffats en skinka, som igenkändes af Schäf vara en af de från honom tillgripne. Allt detta, som väl vore liknelser och bindande omständigheter möt Kullander och Flink att hafva varit de som föröfvat stölden, ansåg poliskammaren icke utgöra tillräckliga skål för remiss af undersökningen till domstol, utan fick Schaf ätertaga den funna skinkan och skulle Kullander, som saknade pass, på sangskjuts sorsändas till hemorten; hvaremot Flink, bättre dokumenterad, förständigades att genast begifva sig härifrån staden. — Åkaredrängen Andreas Hansson stod i går inför polisens skrankor, anklagad för tillgrepp af flere lass tegelsten och takpannor från byggmästaren Kräger härSstades. En större del af denna sten hade paträslats i gården till snickaren och nummer-arbetaren vid härvarande artilleri regimente B. Jacobssons hemvist i Redbergslid, hvadan Jakobsson, som inlätit sig i denha handel med Hansson, äfven var till polisförhöret uppkallad, och kunde dervid icke förneka att han af Hansson köpt ifrågavarande parti sten, men förebar tjufköpares vanliga ursäkt, att han icke kunnat misstänka det stenen varit på oärligt sätt åtkommen och att han derför icke byst några betänkligheter vid handeln. Hansson deremot förnekade att han tillgripit någon sten, men väl att han, på uppmaning af en dräng hos Andersson på Stampen en afton i sistliden vecka från stora Hamngatan, der stenen varit upplagd, kört sädan till Jakobsson, troende dervid att drängen baft i uppdrag ombesörja stenens sorssling. Målsäganden Kruger upplyste att han under loppet af sommaren vid atskillige tillfällen saknat sten och vore det mer än troligt att tilltalade Hansson allt som oftast tillgripit och sält af Krugers sten, till styrka för hvilken misstanka Kruger äfven upplyste att han numera bade sig bekant det Hansson hos flere personer, tid efter annan, till salu utbjudit mursten. Det är derföre icke otroligt, att Kruger varit byggmästare för flera hus, än han sjelf visste af. Af Hanssons lefnadsomständigheter inhämtades bland annat att under hans tjenstetid vid Kronprinsens hussarer han varit ställd under tilltal för brott emot 10 kap. missgerningsbalken; och blef för detta ohyggliga brott afsand till pionier-korpsen å Carlsborg, der han uttjente sin kapitulation. För nödige upplysningars inbämtande uppsköts undersokningen till annan dag. Hvaremellertid Hansson skulle förvaras i stadshäktet. — Spinnhushjonet Johanna Margaretha Oisson Behrens, 20 år gammal, blef för någon tid sedan, efter undergånget korrektionsstraff a härvarande spinnhus, inställd hos poliskammaren för vidare behandling. Hon blef då, enär hon under sin fängelsetid, enligt betyg från förestandaren, visat ett vildt och härdböjdt sinnelag, förenadt med en okuslig sturskhet, derföre hon åtskilliga gänger undergatt bestraffning, förständigad att från stadshäktet bereda sig laga försvar, vid äfventyr, att eljest äter varda dömd till allmänt arbete. Då denna henne förunnade tid till försvars anskaffande tilländagått, inställdes hon till poliskammaren, dervid hon uppgaf sig haf.a erhällit tjenst hos hemmansägaren och vallackaren Carl Roos i Skår Söreller Ledsgarden i Ahle härad, och i följd deraf äfven laga försvar. Men då Carl Roos icke personligen var tillstädes och icke heller af de bandlingar han ingifvit kunnat inhemtas, huruvida han kunde anses behörig lemna Behrens försvar, beslutade poliskammaren, att uti skrifvelse till vederbörlig myndighet härom begära upplysning, och fick försvarsfrågan intill dess hvila. Emellertid torde det icke vara ur vägen att den kommun, till hvilken Behrens, för den händelse Roos förklaras berättigad lemna henne laga försvar, kommer att höra, får kännedom om Behrens anticedentia: år 1849, således redan vid 16 ärs älder, blef hon straffad för delaktighet i häststöld; 1850 ater tilltalad för stöld, men icke sakfälld i brist af tillräcklig bevisning; 1851 straffad för fickstöld, begången i Kongsbacka; flera gånger dömd och stratfad för sylleribrott och sistnämnde år dömd till numera undergänget spinnhusarbete. Lägges nu dertill, att hon under korrektionstiden visat ett vildt och hårdböjdt sinnelag, som inger föga förhoppning att fängelsestraffet verkat någon förbättring å henne, torde det vara betänkligt nog för Skeppslanda församling att upptaga en sådan person som medlem, synnerligast med ett husbondesolk, sådant som makarne Roos. Styckegods. Londonska poiissaker. Den 22 November instaldes en stor mängd större och mindre spetsbofvar inför Londons polisdomstolar, till följd deraf,