Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 december 1853, sida 1

nå 70 år, alltså ännu mycket sler 55 år, då pensionerna skulle vidtaga. Hvad betyda nu sex, ja tolf pensionsrum för så många? — Vi tro alltså ej, att pensionsföreningen, såvida den åsyftar ett verkligt resultat, blir hjelpt ett fjät uppför backen med de 20,000 rdr. Och hvad vill det säga att denna summa skulle Ålifva modet hos dem, som skulle skörda frukten, att göra stora och kraftigare ansträngningar? — Till att göra ansträngningar för sin egen framtids betryggande, borde väl ingen särskilt sporre behöfvas. Men förhållandet är likväl att det behöfves mycket mod, för att uppehålla pensionsföreningen, emedan den är byggd på alldeles origtiga grunder, hvarigenom det är högst osäkert om de som nu göra insättningar i föreningen deraf få något gagn, derest icke de insättande förblifva få och erhålla ett stort anslag från annat håll. Och att göra insättningar under så osäkra förhoppningar kräfver visserligen mod!, alldramest om man fattat att något större allmänt ändamål dermed icke vinnes. För att göra detta klart måste vi kasta en blick på pensionsföreningens grundstadgar. Af de årliga insättningarne skall, innan någon pension utbeta as, en fond af 50,000 rdr bko vara bildad. Insatserna äro fördelade i tre klasser, 80, 40 och 20 rdr bko om året. Om man antager att 50 personer göra årliga insättningar å 40 rdr bko öfverhufvudtaget, så inflyta årligen 2000 rdr bko. Genom ränta på ränta torde häraf den äskade summan 50, 000 rdr bko hafva uppkommit på 20 år. Vid denna tid äro de fleste insättare pensionsmässiga, och de af dem som öfverlefva, hvilka vi approximalivt vilja antaga till 20, äfvensom de aslidnes enkor och barn, skola nu åtnjuta pensioner af den samlade fonden, hvars ränta efter 5 proc. endast utgör 2,500 rdr bko. Fördelar man detta blott på 25 hela lotter, så blir deraf likväl ej mer än 100 rdr bko pr lott. Antag att man genom present eller statsanslag erhållit dessutom 20,000 rdr bko, så blir räntan 35,000 rdr bko alltså för 25 lotter omkr. 200 rdr rgs. Vi hafva approximativt tagit 25 pensioner af 50 ledamöter. Detta är dock för litet, då man tar i betraktande att enka med barn erhåller hel pensionslott. Det sannolikaste torde blifva att för 50 ledamöter 40 hela pensioner komma att utbetalas. Då blifver pensionen ännu mycket mindre. Antager man flera än 50 ledamöter, t. ex. 400, hvilket det borde vara, om inrättningen skulle kunna få namn af allmän, så blir förhållandet ännu ofördelaktigare, derest man ej vill öka det extra anslaget af 20,000 rdr bko för hvarje 50-tal. Huru kan man nu begära, att personer skola hafva mod att ingå i en förening, som lemnar så otillfredsställande resultater? Emellertid blisva alla dessa kalkyler ytterst svafvande och alldeles omöjliga att med någon approximativ visshet bestamma, då man begått det gamla misstaget att taga enkor och barn med i beräkningen. En läkare kan på gamla dagar gifta sig med en ung qvinna, som sedermera kan komma att under ett 50-tal af år draga pension ur föreningen. Ännu omojligare blir kalkylen om man tager fattigdom