—— ben 28 December. De utlandska tidningarne sysselsätta sig i närvarande stund hufvudsakligen med Turkarnes sednaste missöden och med Lord Palmerstons utträdande ur Engelska kabinettet. Hvad den första frågan angår, så hafva våra läsare af utrikesreferaterna inhemtat, att berättelserna om Turkarnes nederlag i Asien, som varit hemtade ur de Ryska källorna, sedan gammalt kända för sina öfverdrifter, låta betydligt modifiera sig, så att Turkarne icke blott bibehålla de positioner i Asien de vid krigets början innehade, utan hafva ej ens blifvit tillbakaträngda ifrån de fästningar de eröfrat ett godt stycke in på Ryska området. Då dertill kommer, att Tscherkesserna med förnyade krafter angripa Ryssarne och halva vunnit framgång, så tyckes icke ens det murkna Persiens mellankomst, om den ock bekräftar sig, kunna befria Ryssland från de svårigheter det har att bekämpa i dessa trakter. Alla omständigheter sammanlagda, lider det intet tvifvel, det ju ögonblicket nu varit inne, att om ej bryta Rysslands makt, dock för långa tider hämma både dess eröfringslusta och det förderfliga inflytande detta halfasiatiska välde utöfvat på de Europeiska regeringssystemerna och derigenom på hela Europas kultur. Ett sådant ögonblick torde ej så snart återkomma, derest man nu låter det gå sig ur händerna. Och ändock äro de öfriga Europeiska stormakternas regeringar så eländigt egoistiska och kortsynta, att de snarare motverka än understödja Turkiets sak, som icke blott är rållvisans, utan hela den Europeiska frihetens och nationella sjelfståndighetens. Trogen den gamla Metternichska politiken, som för de Ryska dukaters skuld, hvilka Metternich emottog såsom erkänsla för sina bintressanta bref, på det skamligaste sätt förbisåg kejsardömets intresse i den orientaliska frågan och