Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1853, sida 2

Jag öfverlemnar åt läsarens egen fantasi, att ordna slutet på min berättelse sa, som han sjelf behagar. Slut. Fynd. I Pompeji har man nyligen funnit stora stycken af de herrliga färger, med hvilka Pompejanarne utfört sina sina sköna målningar på väggarna. Färgerna hafva hållit sig så väl och äro så starka, att man förvånas öfver huru detta kan vara möjligt. Annu intressantare är dock fyndet af ett förstoringsglas; ty ända hittills bar man aldeles icke vetat, att de gamse kände sådana. Emellertid har man hittills, då man i Preziosa (en samling af dyrbarheter i Museo Borbonico) såg dessa praktfullt skurna stenar, icke kunnat begripa huru man med blotta ögonen kunnat arbeta de små, knappt märkbara figurerna. Ack, den som vore sjuk! En ung man, som slutat sin akademiska bana, hemkom efter flere års bortovaro till sitt hem. Hans gamla moder, som var en hederlig bondgumma, emottog honom med innerlig glädje. Sonen underrättade henne att han blifFit läkare. ,Ack! den som nu ändå vore sjuk!e utropade hon i höjden af sin förtjusning.