UÖ, Ö0U TUI arlIi8CII df1D1UD (111 JC11I11460119 19141-1d74. — Crefve Rosen upptog några af de föregående talarnes argumenter, anmärkte att ersarenheten i nästan alla länder visat, det statens jernvägar kostat mera än enskiltes; visade att det låge i entreprenörernas eget intresse, att göra taxorna så låga som möjligt, då trasiken derigenom skulle ökas; dessutom skulle ju taxorna bestämmas af en kommitte. Den antydda saran, att Sverge skulle råka i händerna på engelsmännen, fann tal. obefogad. — Man hade sagt att de vilkor, som föreskrifvits för inlösning af obligationerna, vore för odiösa. Detta synes dock ej vara fallet, emedan de i allmänhet blifvit begagnade i Europa. I afseende på den k. prop. ville tal. anmärka, att man ej borde fästa för mycket afseende på jernvägskommittens yttranden. Dess enda praktiska resultat hade varit ett års fördröjande af arbetet och mycken kostnad. Flera personer, än de af reg. ålagda, borde hafva deltagit i bestämraandet af banornas riktning. I de sle sta stater äro banorna privata, och således erbjuder andra länders exempel intet stöd åt regeringens proposition. Att frågan om jernvägarna är sammanlänkad med den om bränvinsskatten, är högst olämpligt, ty det skulle ju kunna hända, att den sednare ej blefve beviljad och derigenom blefve den förra frågan uppskjuten. Tiden, då jernbanorna skola vara färdiga, skulle, enligt tal:s förslag, bestämmas af K. M., då deremot i kongl. propos. ej en gång bestämdes, när arbetet skulle börja. Tal. anhöll om remiss af motionen. Grefve Mörner bestridde grefve Rosens uteslutande rätt att anlagga jernvägar i Sverge, och anförde Belgien såsom exempel på ett Jand, som blifvit lystadt genom jernvägarnes utförande af staten. Härefter uppträdde den sig i alla tiders skiften like hr v. Hartmansdorff och yttrade: Då jernvägssebern, lika litet som koleran, kunnat utestängas fran vårt land, synes K. M:is propos. vara ganska välbetänkt. Enligt den kan man med arbetet upphöra när som helst, och detta sker väl, när pengarna taga slut. Om en jernväg derigenom blott blir ett ofullbordadt utkast. synes faran ej vara större, än att föreviga en dumhet genom byggnadens fullbordande. Tal. ogillade grefve Rosens förslag, men uttryckte sin tillfredsställelse, att grefven framkommit dermed, så att man af det språk, han fört, kan sluta till hur engelska entreprenörerna skola söka understödja saken, kanhända med krigsskepp. — Hr Bråkenhjelm yttrade fruktan dels för en hop SYSSlolöst folk, som efter jernvägsarbetenas slut skulle falla det allmänna till last, dels rörande svårigheten att på inrikes händer omsätta obligationerna. — Frib. Sprengtporten trodde att man borde hysa tacksamhet för regeringen för dess propos., men ville framställa några anmärkningar dervid. Att staten skulle ensam åtaga sig jernvägars byggnad. syntes tal. ej lämpligt, och ansåg tal. att enskilda bolag ganska väl skulle kunna åtaga sig densamma. I afseende på rigtningen ansåg tal. att jernvägen från Stockholm till Götheborg gjordes mindre nödvändig genom Götha kanal och jernvägen Köping-Hult. Tal trodde deremot att Wettern borde förbindas dels med södra delen af riket, dels med jernvägen Köping-Hult. Grefve Rosens förslag var att betrakta såsom ett projekt, till kontrakt, hvarvid regeringen hade att föreslå sina jemkningar eller förändringar. — Grefve Rosen trodde, att statens ämbetsmän vid jernvägarne skulle blifva omkring 300 å 400, om K. propositionen antogs, och detta skulle tydligen medföra stora kostnader och äfven olägenhe ter, då dessa platser skulle blifva ett slags retratter. liksom nu postkontoren. Der betydde dock detta mindre; men vid jernvägarne egde ett helt annat sörhållande rum, ty der ersordrades den största uppmärksamnet. Hvad hr Bråkenhjelms sarhåga, att arbetet skulle gå för fort, beträffade, trodde tal. att den ej skulle delas af många; att en proletärmassa skulle skapas, vore ej farligt, ty af de nu pågående jernvägsarbetena kunde man se, att folket genom dem betydligt förbättrades, och att många blifvit räddade från svält och sjukdomar. Att i andra länder stundom massor efter arbetets slut legat kommunerna till last, kan ej nekas, men detta behöfde väl ej här så särdeles fraktas. Friherre Sprengtporten hade ej rigtigt uppfattat motionen, ty den innehöll blott de allmänna grunderna för jernvägsarbetet. Att entreprenörerna ville göra sitt kapital räntebärande medförde ej nödvändigt, att de skulle vara egennyttiga och svekfulla mot staten. Nationaliteten är blott ett svepskäl vid Europas nuvarande tillstånd, och att tala om, att Engelska staten skulle göra sig till målsman för obligations-innehafvare är verkligen löjligt. Funnes Svenska entreprenörer, som ville åtaga sig arbetet, skulle tal. vara förtjust deröfver, men då sådana; icke finnas, borde man söka dem utrikes, och sådane hade tal. nu sunnit med tillräckliga garantier. Sedan åtskilliga talare vidare yttrat sig, anförde hr Gripenstedt, att han ej ville förringa grefve Rosens förtjenster i jernvägsfrågan, men trodde ej att grefvens förslag innebure mera fördel än den kongl. propositionen. Dessutom vore det intet hinder att staten kunde öfverlemna utförandet åt ett enskilt bolag, hvarigenom kostnaden äfven kunde blifva mindre. Räntan å obligationerna kunde sättas högre än sör svenska statsverket tjenligt vore. Entreprenörernas soliditet kunde försvinna genom öfverlemnandet åt bolag, och att de skulle få sina reglor af regeringen gör intet till saken. Dessa bolag skulle uppkomma blott för att befria entreprenörerna från deras moraliska ansvar och staten skulle så få inlösa sina obligationer och arbetet lemnas ofullbordadt. Tal. frågade, om man t. ex. kunde lemna postverket i enskildas händer. Grefven har tydt såsom en missaktuing mot entreprenörerna den farhågan, att engelsmanen skulle få ett visst inflytande i Sverige, en farhåga, som vora högst naturlig. Entreenörerna skulle blott afse sin vinst och vunnes .å någon lördel för svenska staten? — Hr Berganstråhle upplyste att han icke föreslagit någon jeruväg från Jönköping till Skåne, emedan han ej ansåg någon fördel deraf skola oppkommaför Jönköpings län. Grefve Mörner, C. omtalade att subskriptions listor bildats för uedersökningar för en sådan jernväg. Sedan grefve Rosen samt grefve Sparre vidare yttrat sig, remitterades grefve Rosens motion, jemte bilagor, ee AA 2 NV