Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1853, sida 2

— Alice! sade hr de Charvey, jag presenterar här för dig en god vän, herr vikomte Albert dEsparon. Alice neg och rodnade djupt. Albert var icke mindre förvirrad än hon. Öfverstens blickar vandrade från den ena till den andra med ett välbehag, som icke lemnade något tvifvel om hans planer. — Min dotter! sade han ändiligen, nu måste vi resa hem. Vi hafva ännu några mil qvar, innan vi komma till Rouvre; en annan gång, när vi äro bättre utrustade för att aflägga ett besök, skola vi komma till Blignieux; jag skall då hafva den äran att presentera dig för fru dEsparon! Alice sprang latt upp i vagnen, sedan hon likväl först kastat en skygg blick på Albert, — en blick, som gjorde houom aldeles förvirrad. — Nå, min unge vän! sade öfversten sagta till honom med ett förnöjd leende. Hvad är det för ett ansigte ni visar mig? Ni såg vida mindre förlägen ut, när ni stod framför mig med värjan i hand. Derpå tillade han högt: . — Känner ni vägen till Rouvr6, Albert? Det är två stationer härifrån till Sonchon, sedan tager man af till höger nere på slätten. Nu har ni fått nödig underrättelse. — Således farväl! Herr de Charvey steg upp i vagnen; postiljonen hoppade åter upp .på sin häst, och åkdonet rullade bort. En timme derefter var Albert tillbaka på Blignicux. Allt gick der som vanligt; hans hundar sprungo omkring honom; fru dEsparon satt i sin länstol och afbröt endast då och då tystnaden; på trappan hörde man den gamla Marianas knotande röst. Kom Octavian tillbaka? — Fann Albert en tillslyktsort på slottet Rouyre, der han kunde glömma sina första sorger?