Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1853, sida 1

des han osta, vid den upptäckten att hans blick ovillkorligt hade fästat sig på horizonten, och att han med obeskrislig ängslan ställde frågor på framtiden. Han trodde att denna ängslan skulle förminskas, om han visade sin moder en mera varm och innerlig tillgifvenhet; men om ock fru dEsparon kände sig mycket lycklig öfver att ändtligen veta sig vara i besittning af sin sons hjerta. så var hon dock icke i stånd att lä sa deri; hennes äktenskap, hennes ensamma lif hade gjort henne så okunnig i dylika saker. att dessa obestämda symptomer, hvilka trängde sig igenom de bevis på kärlek, som Albert gaf henne, icke hade ringaste betydelse för henne, och att den nu inträdda upprörda sinnesstämning, hvari Albert befann sig, kunde fortfara länge, utan att hennes uppmärksamhet fästade sig dervid