Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1853, sida 1

och Perlinerlidningar af d. 21, franska tidningar af d. 19 och engelska tidningar af d. 17. Från Konstantinopel har man underrättelser af d. 9 och från Paris och London telegrafdepescher af d. 20 dennes. Orientaliska angelägenheterna. Från London telegraferas till tyska tidningarne under d. 20 dennes, att de förenade slottorna inlupit i svarta hafvet för att afvisa hvarje vidare angrepp af Ryssarne på turkiska hamnar. Till Triest anlända underrättelser I från Konstantinopel af d. 9 bekräfta dock icke denna notis, utan förmäla tvärtom, att de begge till Sinope med läkare för de sårades vård afsända ångarne Retribution och Mogador: redan voro derifrån tillbaka i Bosforen. En telegrafdepesch från Paris af d. 20 förmaler, att der berättades att Times hade en ny Smycket krigisk artikel beträffande slottornas inlöpande i svarta hafvet. Det är måhända på grund af denna artikel, som till Tyskland telegraferats, att flottorna inlupit i svarta hafvet. Det skulle ock kunna hända att denna telegrafnotis endast är ett uppkok på ett äldre rykte, enligt hvilket engelska regeringen vid underrättelsen om olyckan vid Sinope skulle hafva beslutat, att turkiska konvojer i svarta hafvet hädanefter skulle eskorteras af engelska örlogsmän, ett beslut hvilket, enligt hvad det hette, franska regeringen dock skulle tvekat att biträda, emedan den med sådan förkärlek omfattat planen till ett europeiskt fredsmöte. Skulle deremot denna telegrasnotis verkligen äga någon grund, så kan den i alla fall icke gerna tydas annorlunda, än att efter underrättelsen om affären vid Sinope engelska och franska regeringarne afsändt order till sina representanter i Konstantinopel att låta flottorna inlöpa i svarta hafvet. utan att först afvakta några förfrågningar från sändebudens sida. Det är möjligt att engelska regeringen, dels i förtreten derölver att Ryssärne vunnit en triumf på Englands eget element, och dels alarmerad af Persiens krigsförklaring emot Turkiet och dess allians med Ryssland, hvilken senare kan blifva ganska vådlig för Englands ostindiska besittningar, äntligen funnit sig föranlåten att kraftigare uppträda emot Ryssland. Att detta omslag i engelska politiken funnit genklang och bifall i Frankrike, anse vi ingalunda för otroligt. Erhålla nu verkligen de förenade slottorna order att inlöpa i svarta hafvet och afvisa hvarje vidare anfall af Ryssarne på turkiska hamnarne, så är detta steg från de vestra makternas sida icke utan sin stora betydelse, under förutsättning, att de förenade flottorna drligt lösa sin uppgift, hvilket de svårligen kunna göra, utan att råka i förvecklingar med Ryssarne, hvilka lätteligen kunna tända den allmänna europeiska brand, som man är så angelägen att förekomma. Det är dock skäl att misstänka, att om en sådan åtgärd vidtages, den endast sker för syns skull, såsom händelsen varit med allt hvad de vestra makterna hittills gjort för sin bundsförvandt. Hvad har väl Turkiet haft för gagn deraf att de förenade flottorna liggat vid Dardanellerna och har väl deras inlöpande i Bosforen, hvaraf gjordes så mycken affär, kunnat förebygga katastrofen vid Sinope? Tvärtom har, såsom det synes, Ryssarnes anfall vid Sinope i dessa sjömakternas demonstrationer