Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1853, sida 1

Albert. En noxvell. (Öfversättning.) (Forts. fr. N:o 299). Liksom om denna tilldragelse ändtligen bräckt det skal af sköld och stränghet, i hvilket fru dEsparon hittills hållit alla sina känslor inneslutna, så medförde den också en tydlig förändring i hennes uppförande emot sin son. Nu visste också han, att han var henne skyldig så mycken tillgifvenhet, tacksamhet och kärlek, att han icke mer lät föra sig bakom ljuset af den skenbara tillbakadragenhet, som hon ännu då och då iakttog, när hon besvarade hans smekningar. Under de första veckorna efter Alberts återkomst till Blignieux, lefde han i den herrligaste njutning, deraf att han ständigt gjorde nya upptäckter i afseende på sin moders hjerta; och just emedan det kostade honom någon ansträngning att göra dessa upptäckter, blefvo de honom så mycket dyrbarare. Emellertid återvann han icke sitt sinneslugn. Hans tankar, hvilka så våldsamt blifvit bortryckta frän de alltför kära föremål, hvilka så lång tid och på ett så behagligt Sätt Sysselsatt dem, sträfvade förgäfves att finna ro i detta kärlekens skygd, i detta lif, som han förutsåg skulle förflyta under en oafbruten enformighet. Han kände ofta huru en hemlighetsfull, orolig trängtan uppstod i hans inre; men dess orsak eller mål var han icke sjelf istånd att upptäcka. Under det han sade till sig sjelf att han var lycklig öfverraska