Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1853, sida 1

Den såg ett ryskt skepp gå till botten. När -Tairlemnade Sinope rasade ännu striden med samma, för bittring. — Enligt berattelser af befäl och besättning å Taif, trodde sig Turkarne i Sinope uti full säkerhet. Ingen af ångarne, med undantag af Taif, hade eldat, manskapet var dels i land, dels upptaget med allehauda förrättningar. Dagen före bataljen hade cn ångare under främmande flagg inlupit i hamnen, observerat de turkiska skeppens ställning och sedan åter aflägsnat sig. Tidigt på morgonen följande dagen föll ett lätt regn, hafvet var lugnt, men betäckt af en så tjock dimma, att föremålen äfven på nära håll ej kunde urskiljas. Slutligen trodde sig Turkarne se en skugga nalkas, som de efter en stund upptäckte vara ett redan i hamnen inlupet fientligt linieskepp. De öfrige följde och lade sig samtlige de ryska fartygen för ankars midt emot de turkiska, tvärt för inloppet till hamnen. En tredäckare hissade röda flaggan, hvarpå Turkarne öppnade elden. Deras fartyg lågo framför ett strandbatteri, som skulle försvara hamninloppet, men till följe af denna uppställning måste förblifva overksamma, om det icke ville beskjuta turkiska fartygen i stället för de ryska. Kampen hade redan varat i 5 timmar, när Taif, som dittills legat bakom de andra turkiska fartygen och derför blifvit temligen skonad, med ansträngning af sina maskiners hela kraft satte af emellan de ryska fartygen, hvarvid den dock erhöll 14 kulor. När den, hunnen utom skotthåll, något saktade farten, såg den en ofantlig låge uppstiga från Sinope, som skjutits i brand af ryska bomber. — De senaste underrättelserna från Konstantinopel af den 9 förmäla, att de dit från Sinope återkomna ångarne Retribution och Mogader medföra bekräftelse å underrättelserna med Taif. Rörande slutet af katastrofen, dit äfven hörer den utsträckniug branden i Sinope haft, saknas nästan alla underråttelser. Det heter endast, att branden spridt sig med förfärlig hastighet och att österrikiska konsulatet är i bland de nedbrunna husen. Äsven förtäljes, att en den 5 i Konstantinopel direkte från Sinope anländ kurir skall hafva medfört den underrättelse, att å turkiska sidan 2 fregatter och 1 brigg flugit i luften, och andra stött på grund, hvaremot Ryssarne likaledes förlorat 2 linieskepp, och att ett landstigningsförsök af dem afslagits, men deremot en del af staden och skeppsvarfven (helt och hållet) uppgätt i lågor. — Bref från Petersburg förmäla, att i en senare der utkommen fullständigare berättelse om slagtningen vid Sinope anmärkes att blott den del af Sinope som bebos af Turkar fattat eld, hvaremot det af Grekerne, Ryssarnes rättrogne bröder, bebodda quarteret skall hafva förblisvet oskadt. Detta är ju ett ordentligt underverk! Engelsmannen Adolf Slade eller, såsom han ibland Tarkarne kallas, Muschaver Pascha, får uppbära skulden för nederlaget vid Sinope. De förstörda fartygen hörde till hans eskader. Med den skulle han beskydda och till utlossningsplatsen beledsaga en under Mustafa Paschas befäl med ammunition, vapen o. d. m. till Tscherkesserna bestämd afdelning. Mustafa Pascha har, såsom flera underrättelser bekräfta, lyckligen verkstält sitt uppdrag, ehuru han, enligt hvad det förtäljes, måst passera midt igenom ryska flottan, och har han utan förlust återkommit till Bosforen. Men Slade hade, såsom det allmänt påstås, icke den lyckan att utföra de honom gifna order. Först och främst förlorade han Mustafa Pascha ur sigte och kunde derför icke medverka vid expeditionen, för det andra lemnade han eskadern vid Sinope, utan att, såsom det berättas, kunna rättfärdiga sig med erhällna instruktioner. I en korrespondens till )Wanderer uppgifves, att en turkisk eskader under Achmet Pascha utlupit i svarta hafvet, och att Slade befinner sig på ett flottan åtföljande engelskt fartyg, förmodligen emedan han ej vågat gå om bord å något turkiskt, då flottans manskap så väl som Konstantinopels befolkning högljudt beskylla honom för att vara i hemligt förstånd med lord Redclisse och äro på det högsta uppbragta emot honom. Grekerne i Konstantinopel, säger samme korrespondent, gå så långt, att de öppet beteckna olyckan vid Sinope såsom en följd af ett hemligt förstånd emellan Ryssland och England. Markvärdigt nog, ser man af andra underrättelser, att lord Redeliffe så väl som general Baraguay dillilliers, dagen efter ankomsten af Hjobsposten från Sinope, med större enträgenhet än någonsin förnyat sina vapenstilleståndsförslag. — Londonerbladet Press, som tar Slade i försvar, påstår att lord Redeline skickat efter kaptenen och sökt förleda honom att underlåta den expedition som turkiska regeringen besalt honom företaga i svar,