Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 december 1853, sida 1

kommer jag med min kära Alice, för att slå mig tillro och bosätta mig emellan dessa berg. — Ni 2 — Ja! Jag har återköpt godset Rouvr6, som ligger åtta mil härifrån i Ogerelles-dalen, och som förut tillhört min familj. Det är ett vackert slott, med en stor djurgård, i hvilken finnes en ofantlig mängd vildt. Ni helsar väl på hos oss en och annan gång — nej, rätt ofta! eller huru? Albert bugade sig. Några minuter vandrade de tillsammans, utan att någon af dem sade ett enda ord. Herr de Charvey bröt först tystnaden och sade till honom i en ton, som uteslöt hvarje tanke på förolämpning: — Albert! Ni talar ju ingenting med mig om er fader? — Jag vågade icke! stammade denne. — Herr dEsparon är icke lycklig, han kan icke mera vara det. Er afresa har gjort ett smärtsamt intryck på honom. Dessutom ... har hvarje band, som höll honom qvar i Paris, nu ändtligen brustit. — UI ad säger ni? frågade den unge mannen. — Endast sanningen! Den qvinna, som en gång älSkade honom, kunde icke längre föra sig sjelf bakom ljuset i afseende på honom. Det har dessutom i deras ömma förhållande, länge varit något konstladt, som upprört dem båda. De hafva åter brutit med hvarandra och denna gång för beständigt. Hon har rest till Italien, och man Säger, att hon ämnar stanna qvar der. — Och han? sadt. o — Han har sökt att trösta sig och skaffa sig ersättning genom att arbeta; men också deri hafva hans krafter svikit honom. Herr dEsparon har alla sitt århundrades företräden och svagheter. I sitt begär effrågade Albert, hvars hjerta var kros