Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 december 1853, sida 2

—— — — AQ-— Å— sidan visat sin sasta föresats att icke för besramjandet af höga vederbörandes helstatsplaner uppoflra solkrepresentationens beslutande rätt i rikets vigtigaste angelägenheter, medan det å andra sidan lagt i dagen, att det är ingenting mindre än omedgörligt i saker af mera underordnad vigt. — Det torde äfven böra nämnas att folkthinget vid sista handläggningen al anslagsfrågorna vidblifvit sina beslut om betydliga afkortningar på anslagen åt landtarmåen, hvilket måhända ej inträffat, om icke ; krigsministern Hansen för sina förmenta eller i verkliga kunstitutionssientliga tänkesätt och sitt despotiska förfarande vore så illa anskrifven i thinget. — Förhandlingarne i grundlagsfrågan hafva ännu ej ledt till något vidare resultat af vigt, än det som redan förut meddelats. Slesvigska ständerförsamlingen har, i likhet med den holsteinska, med 22 röster emot 19 tillstyrkt återinsättandet af Slesvigholsteinska öfverappellationsrätten i Kiel. Blott ordförbindelsen Slesvigholstein? raddas, tror man allt vara räddadt. RYSSLAND. Cuaren sparar ingalunda uppmuntringar åt sina krigare för att sporra deras mod och ifver. Ja, dessa uppmuntringar, som dels äro af ett reelare värde, såsom befordringar, penningegratifikationer o. s. v., dels endast äga ett inbilladt sådant, t. ex. kors, bandstumpar och medaljer, utdelas med verkligt slöseri, ofta, såsom det synes, af ganska ringa anledningar. Räcker kriget länge och utdelandet af kors, medaljer och bandstumpar fortgår i lika ymnig grad som hittills, skulle nära nog hela ryska armeen blifva dekorerad. Ryska krigaren kämpar ju för sin tro, så har man åtminstone sökt inbilla honom, och då borde han väl vara böjd öfver denna verldens fåfängligheter! Är måhända tron svag och behöfver stärkas med yttre hjelpmedel? Resande, som kommit från S:t Petersburg till Wien, förtälja att det i boklådorna i den förra staden finnas utstalda och säljas plankartor af I Konstantinopel, på hvilka denna stad är indelad i ryska polisdistrikter. Man erinras härvid om ordspråket, att man icke bör sälja skinnet af björnen, innan man skjutit honom. En kejserlig ukas har utkommit, som bestämmer, att neutral flagga icke skyddar fartyg, lastade med krigskontraband, utan skola de betraktas som lagliga priser. SPANIEN. Det var regeringens förslag till reglering af jernvägsfrågan, som förkastades i senaten, hvilket åter hade till följd att riksmötet upphäfdes. Den nyaste ministeren, om hvilken man hoppades att den skulle ådagalägga en smula aktning för konstitutionen, har alltså visat sig vara icke en bit bättre än sina företrädare. Jernvägssrågan, i hvilken dess verkliga tänkesätt sattes på prof, är äfven en ganska kinkig fråga, då enkedrottningen (denna Spaniens onda genius, hvilken, enligt hvad det vill synas, lyckats snärja äfven de nuvarande ministrarne i sina garn) och flera andra mäktiga personer i den hafva intressen aldeles motsatta det allmännas. Man väntade för d. 11 ett kongligt dekret, hvilket från deras tjenster och embeten afsätter alla de i statens tjenst varande senatorer, deribland 8 generaler, som röstat emot regeringen. På detta dekret skulle följa ett annat om afsättningen af de till oppositionen hörande embetsmän. Enskilta till Paris ankomna bref från Madrid förmäla, att en statskupp derstades dagligen emotses. Franska regeringen, för hvilken det är angeläget att ruinera det konstitutionella statsskicket i de angränsande staterna, lär hafva sin finger med i spelet och det förljudes, att den ämnar uppstalla en observationsarm vid spanska gränsen, för att komma anstiftarne af statskuppen till hjelp, i fall de skulle röna motstånd. Början till statskuppen skulle göras med arresteringen af marskalk Narvaez och hertigen af Montpensier. ENGLAND. Notisen om Palmerstons ntträde ur kabinettet var anländ på telegrafväg och innehåller endast de orden: Palmerston har tagit afsked som inrikesminister. Underrättelser från London af den 14 förmäla visserligen att lorden var af stridig mening med sina kolleger i parlamentsreformfrågan, men de rätta orsakerna till hans utträde torde vara att söka annorstädes än i denna menings-strid och då man känner, att Palmerston inom kabinettet emot Aberden och Clarendon sörfaktat en kraftfullare politik i turkiska frågan, frestas man att tro, det den utländska politiken icke varit främmande för det steg Palmerston tagit. Att härom fälla några vidare omdömen är omöjligt, innan närmare underrättelser erhålltis. Det kan imellertid icke nekas, det ju ordställningen — A eLeAAA ——