Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 december 1853, sida 2

par minuter innan ouverturen till Othello började, och togo plats på en bänk i andra raden. Då Octavian åter såg sig ibland sina vanliga omgifningar, då han återsåg denna salong, i hvilken så mångfaldiga enskilta smådrag som ingen annan bemärkt, återförde honom till sällskapslifvets flyktiga intryck, blef han förvånad öfver, att han nu fann större intresse deruti än eljest; och han kunde icke annat än känna en viss oro, då han tänkte på sitt hjeltemodiga beslut. I det ögonblick då Othello begynte, hörde Albert, att dörren till en loge, som var belägen tätt invid scenen, nästan midt framför honom, öppnades. En dam inträdde i logen. Albert tyckte sig igenkänna henne, och då han såsom en skatt bevarat alla minnena, från hans första ridtur med hr dEsparon i Champs-Elyses, så erinrade han sig snart, att det var denna dam, som han mött i närheten af rundelen, och hvilkens vagn Octavians häst velat följa. Nu betraktade han henne med större uppmärksamhet och fann henne utomordentligt vacker; och det var så mycket mindre svårt att observera henne, som hon särdeles ofta vände sitt ansigte åt den plats, der han satt, under det hon med uppmärksamhet eller åtminstone med tålamod lyssnade till de berättelser, med hvilka hon underhölls af en ung man med ett ansigte, hvars drag ingalunda voro fula, ehuru det verkligen var aldeles uttryckslöst och intetsägande. Denne unge man, hade inträdt i hennes loge och tycktes göra sig oändligt mycket besvär att få alla menniskor på den tanken, att han stod på den förtroligaste fot med henne. Albert skänkte icke den unge mannen synnerlig uppmärksamhet; han fäste den blött derpå, att hr d Esparon, från det ögonblick, då denna dam kom, tycktes icke befinna sig väl, att han i hvarje ögonblick sneglade på henne, och att det låg ett besynnerligt uttryck i hans blickar, — att han knappt kunde sitta stilla på sin plats, och att han icke mera