Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 december 1853, sida 2

Utrikes Nyheter. DANMARK. Nationalbanken har beslutat att hos regeringen anhålla om bemyndigande att föröka den utelöpande sedelstocken af 20 mill. rbd med ytterligare 4 mill., på samma vilkor beträffande realiseringen som för de 20 mill. Enligt alla sanna konstitutionella principer fordras dock härtill, icke blott regeringens, utan äfven och hufvudsakligast riksdagens samtycke. I landsthinget har förhandlats en vigtig fråga, nemligen om Fästets öfvergång till sjelse gendom. B. Christensen, en af Bondevännernas förnämsta ledare, hvilket sällskap i denna sak har en väldig häfstång för sitt inflytande ibland allmogen, hade i nämnde thing framställt ett lagförslag under nyss citerade rubrik. Enligt motionärens förklaring under förhandlingarne, var 14:de paragrafen den vigtigaste i hela förslaget och skulle omröstningen öfver densamma göra utslaget i saken. För att lemna ett begrepp om tendensen i förslaget, vilje vi derför återgifva denna paragraf, hvilken lyder som följer: När den innehafvare af en fästegård, som enligt 5 8 kan fordra att få den åt sig öfverlåten som sin egendom, gör denna rätt gällande, skall gården med alla dess inventarier, för såvida dessa icke tillhöra brukaren sjelf, taxeras till det verkliga värde, som den såsom fri egendom skulle hafva i handel och vandel. Ager brukaren byggnaderna, eller någon af dessa, då kommer den förökning i värde, som gården genom desamma erhållit, honom till godo, liksom afseende skall fästas vid de förbättringar, som brukaren sjelf bekostat vid egendomen, och för hvilka vid afträdet från gården skulle kunna fordras ersättning, såväl som vid de särskilte förmåner, som vid upprättandet af fideikommisser eller genom andra dispositioner kunna vara inrymda godsets bönder. Detta taxeringsvärde, med afdrag af en tredjedel, är köpesumman. Såsom var att förvänta blef icke endast denna paragraf, utan hela förslaget med alla dit hörande amendementer förkastadt. Man förebrår icke utan grund bondevännerna att de icke haft något allvar med att genomdrifva fästelagen, ty om de det haft, så borde de icke hafva föreslagit den i landsthinget, der de kunde förutse hvad öde som väntade den, utan i folkthinget, der den hade utsigt att gå igenom och hvars beslut sedan alltid kunnat blifva en påtryckning på landsthingets opinion. — Det märkligaste uti de senaste riksdagsförhandlingarne, oberäknadt den i folkthinget pågående diskussionen af grundlagsutkastet, anse vif. ö. vara följande tvenne af nämnde thing fattade beslut, hvilka, ehuru rörande skilda saker, kunna sättas i ett visst inre sammanhang med hvarandra. Vid tredje behandlingen af budgeten har med 58 röster emot 26, i trots af finansministerns lisliga motstånd, antagits en slutparagraf af följande utaf utskottet töreslagna lydelse: Det verkliga öfverskottet från finansåret 1855—56 tillhör konungariket ensamt. Deremot har thinget, med sråntradande af sitt förra oppositionella beslut, antagit den från landsthinget återkomna lagen om appanage åt prins Christian i det skick, hvari den utgått från regeringen. Således har thinget å ena —W—WGO;eeee AACm—