Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 december 1853, sida 2

— chiska artilleriet införlifvats i general Engelhardts korps. Den reguliera vallachiska militaren uppgifves utgöra 10,000 man, och den s. k. gränsvakten säges räkna samma styrka. — Ivenne ryska officerare blifvit arkebuserade för det de åt Omer Pascha förrådt Gortschakoffs operationsplan. De senaste underrättelserna från Konstantinopel gå till d. 5 Dec. bet berättas, att så snart nederlaget vid Sinope blef bekant, hölls genast i sultanens öfvervaro ett stort ministerråd, hvilket äfven bevistades af franska och engelska sändebuden. Desse uppmanades att låta flottorna utlöpa i svarta hafvet för att företaga en demonstration emot Ryssland. De begge herrarne skola dertill visat sig föga benagne. Baraguay dllilliers undskyllade sig dermed, att han saknade nödige förhållningsorder sor en dylik händelse. Lord Redelifle gaf deremot ett sullkomligt asslående svar. Han tröstade det församlade rådet dermed, att den förlorade sjöbataljen var en sådan olycka, för hvilken hvarje krigförande makt är utsatt. I slutet af sin förklaring afrådde han på det bestämdaste från hvarje demonstration. Hvad beslut som under dessa omständigheter fattats, eller om öfverhufvud något beslut fattats är ännu icke bekant. Såsom vi redan i går visat, förutsätter dock den halfofficielle Öster. Cor. möjligheten af flottornas utlöpande i svarta hafvet, sastan den genast tillägger, att detta blott skulle ske, för att förhindra en ny sammandrabbning emellan ryska och turkiska flottorna. — Grekiske patriarken och synoden i Konstantinopel hafva i en adress till sultanen anhållit om tillåtelse att få beledsaga honom till Adrianopel. Detta steg har väckt stort uppseende och är egnadt att utöfva ett icke ringa inflytande på den grekiska befolkningens hållning. — En annan likartad demonstration är i görningen ibland de i Konstantinopel bosatte Europ6er. På börsen är till undertecknande framlagd en adress till sultanen, hvilken redan erhållit öfver 150 underskrifter, tillhörande de mest ansedda handelsfirmor och annars framstående personer. I denna adress hembäres turkiska regeringen en gärd af högaktning, beundran och tacksamhet för den ordning och säkerhet, den religiösa och komerciella fördragsamhet, som, under nuvarande utomordentliga omständigheter intet enda ögonblick upphört att vara rådande. Misshälligheterna emellan Turkiet och Serbien, som ett ögonblick syntes vara ganska hotande, berättas nu vara nära bilagda. Turkiska ministern i Wien skall, å sin regerings vägnar, hafva erkänt den neutralitet, hvarpå Serbien gör anspråk. De närmare omständigheterna vid Persiens krigsförklaring emot Turkiet äro ännu icke bekanta. Denna händelse ökar ytterligare hindren för fredens återställande och torde tillika vara ett bevis på, att Ryssland, som genom sina stämplingar framkallat densamma, icke ämnar att genom några -fredsmöten låta förmå sig till att ingå en billig fred med Turkiet. Alla tiders erfarenhet talar ock derför att ingenting kunnat afvinnas Ryssland genom underhandlingar, ett fält på hvilket denna makt är hela Europas erkände mästare. Kunde deremot de vestra makterna besluta sig för att uppträda med behörig kraft, tro vi att de mycket lättare skulle komma till rätta med den ryska kolossen. Craren spänner bågen högt i förlitande på att fruktan för demokratien skall afhålla de europeiska maktinnehafvarne från ett krig emot Ryssland. Denna beräkning kan dock i langden slå felt hvad de vestra makterna beträffar. Ehuru vi icke sätta något särdeles förtroende till framgången af fredsunderhandlingarne, anse vi oss dock böra derom meddela nedanstående upplysningar, hvilka äro hemtade ur I. des Dåebats och synas oss vara det mest tillförlitliga som i den vägen blifvit lemnadt. Först omtalar J. des DEbats ett bemedlingsförsök af Österrike, hvilket redan misslyckats, i det Porten d. 23 Nov. förkastat den not, hvari Österrike framställt sina (troligen af Ryssland ingifna) förslag. De nu i fråga varande underhandlingarne låta hänföra sig till tvenne förslag, begge utgångna från franska och engelska och sedan antagna af de båda tyska regeringarne. Det första förslaget innebär, att de 4 stormakternas fullmäktige sammanträda till ett fredsstiftaremöte, hvars förhandlingar upptagas i gemensamt undertecknade protokoller. Sedan detta möte kommit rigtigt i ordning, skulle de begge krigförande makterna inbjudas att ditskicka sina fullmäktige, dessa makters ömsesidiga förhållanden der i samråd regleras och ställas under skydd af den offentliga europeiska rätten. Det andra sörslaget, som är af färskare datum, har afseende på förberedelserna till det möte emellan de 4 makternas fuHmäktige, hvilket skulle föregå det stora allmänna fredsmötet. Underhandlingarne rörande begge förslagen hafva förts nästan liktidigt, och derna omständighet har naturligtvis bidragit att öka den förvirring, som varit rådande i uppgifterna beträffande de nya bemedlings