Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 december 1853, sida 2

— — intresserade af att få se dessa skildringar iran Gustaf II:s tid. — Tryeklsrihets-åtalet emot Aftonbladet har blifvit nedlagdt, sedan landsh. Dahiström sunnit skåligt att återtaga en anklagelse, som han så obefogadt och oklokt väckt. Tryckfrihetsåtalet mot Friskytten, som blifvit väckt på justitiekanslers-embetets befallning, har förevarit en gång inför domstol, dervid Friskyttens utgifvare hr Wall gjorde den rigtiga erinran, att sådana mål förut skola inberättas till justitirevisionen, för att få utrönt huru vida H. Maj:t sjelf önskar att målet skall nedläggas eller fortgå. Då man känner att konung Oscar hittills icke låtit anställa några högmålsprocesser, så är det att förmoda att han äfven låter detta mål förfalla. Man skördar af sådana processer antingen dekonfityr, ifall den åtalade ej kan fällas, eller det stora obehaget, att bringa en person till ett hårdt straff, som, äfven om det är rättvist dömdt, genom sin stränghet gifver den sakfällde i mer eller mindre mån, martyrens ära. Från Dresden skrifves under den 30 Nov., att Jenny Lind-Goldschmidt åter uppträdt på en konsert derstädes, som gafs till förmån för de fattige. Den frejdade sångerskan heter det, helsades med förtjusning af den valda publik, som bevistade denna musikaliska fest. Hon sjöng kavatinan: Dove sono i bei momenti ur Mozarts Figaros bröllop; en aria ur Beethovens Tidelio; en aria ur Haydns Skapelsen, samt tvenne folkvisor. De sistnämnda begärdes två gånger da capo, och sedan fru Lind-Goldschmidt sjungit dem tre gånger, föll ett regn af blomsterbuketter för den utmärkta konstnärinnans fötter. — K. M:t har till flottans resery-stat öfverflyttat kapt. vid flottan C. G. Sjöholm, samt har beviljat förste landtmätaren i Skaraborgs län, landtmäteridirektören P. G. Friberger afsked. Generaltullstyrelsen har beviljat kustchefen i Warbergs bevaknings-fördelning, löjtnanten A. F. Teuchler assked ur tullverkets tjenst. — Sjelsva den konservative Norrköpings tidning opponerar sig emot Sv. Tidn:s otillbörliga anfall mot hr Björck, och har tagit den saken allvarsammare än vi ansett den förtjena tagas, ehuru, när man rätt granskar Sv. Tidningens uttryck, anfallet är af den mest sårande och anstötliga art, som ingen gerna bort tillåta sig, icke ens mot sin hätskaste politiske motståndare. Norrköpings Tidn. yttrar: Under det Aftonbladet drager i härnad mot ett helt riksstånd på ett sätt, som skulle kunna ådraga nämnde tidning ansvar enligt 6:te mom. 3 5 tryckfrihetslagen, skyndar en annan Stockholmstidning, Svenska Tidningen, att med beskyllningar för okunnighet, ordsvammel, pecorale, försattande, skolgossesörmåga o. s. v. anfalla en enskild ledamot af ett annat stånd. Svenska Tidningen har mot slutet af sitt anfall, (som synbarligen vittnar om en viss fruktan för att den anfallne riksdagsmannen skall blifva en af oppositionens ledare och en dag komma att sätta vederbörande myror i hufvudet, hvarföre han, om det låter sig göra, bör i tid qväsas), följande vackra och för tidningens moralitet hedrande uttryck: Den af justiestatsministern godkända fullmakten gifver ett rum, hvilket man måste beklaga, att det så illa fylles, och i sista raderna liknas talaren, på hvars möjliga lust att tränga i afl. hr Petrås fotspår, tidningen anspelar, den anfallne riksdagsmannen, vid en af dessa dvergväxter, som vaggas hit och dit af den rådande vinden. Reslexionerna öfver allt detta göra sig sjelfva. De båda tidningarne ligga jemt i delo med hvarandra; i en sak draga de dock ense, neml. i att, utan alla betänkligheter, söka i den allmänna opinionen — vi bedja den renhåriga Svenska Tidningen om ursäkt för begagnandet af detta ord, som vi väl veta vara af dubbel anledning en styggelse i dess öron — svärta och nedsätta sina politiska motståndare. Följande storartade drag af mennisko kärlek, rådighet och dödsförakt, berättas i Gottlands läns tidning: 4I följd af några dagars köld, vid slutet af sistl. November månad, blef det tjenligt, att på Hällvi Träsk begagna det så kallade Syn-is-fisket, hvarföre flera af traktens unga karlar d. 30 sistl. begåfvo sig åstad för att njuta och skörda af det efterlängtade fisket. De hade båda nytta och nöje af sin dag, ty de fleste fingo rätt bra med gäddor och aborrar. Ryktet härom spridde sig hastigt om aftonen, och på följande dagen skulle ännu flera åstad för att få sig Julsisk,? samt glädjen af ett hurtigt tidsfördrif. Syn-is-sisket har ockEES