Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 december 1853, sida 2

Man torde kanske förundra sig öfver att öfverste de Charvey icke gjorde flera svårigheter, innan han samtyckte att duellera med en ung man, som han älskade, och som han han hade yelat beskydda; men hr de Charvey var i besittning Så väl af en krigares ider, som af hans dygder. Dessutom förekom det honom omöjligt annat, än att Alhert, som med så stränga grunsatser förenade en blind tillförsigt, förr eller sednare skulle råka ut för en affär af detta slag på sin lefnadsbana. I sådant fall vore det bäst att han, vid en så förfärlig och oundviklig invigning, sunne emot sig en sådan motståndare som öfversten; ty denne, hvars skicklighet var lika stor som hans tapperhet, ansåg sig berättigad att tro, att utgången af denna duell helt och hållet berodde af honom; och det var i synnerhet denna omständighet, som föranledt honom, att låta så hastigt öfvertala sig till duell med Albert. Han litade på, att det skulle blifva honom lätt att afväpna den unge mannen, och ämnade då begagna sig af denna fördel för att få något öfvertag öfver honom, och vid detta tillfälle gifva honom en