Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 december 1853, sida 2

duell kunde fa, och hvarpå han hittills ej en gång tänkt, blef för hans lågande inbillningskraft ett med blod skrefvit svar på detta bref, som tillkommit under tårar; till all lycka vara det ingen tid mera att göra någon förändring, och denna nödvändighet, som bragte honom till förtviflan, gaf honom just vapen i händerna emot sjelfva förtviflan. — I morgon, sade han till sjelf, har jag antingen blifI vit ett försoningsoffer, eller har jag godtgjort allt igen.