Sedan vi sålunda opartiskt resererat hvad som i denna sak förekommit, torde det tillåtas oss förslagsvis yttra en egen åsigt, som uppstätt ester jemförandet och vågandet af skälen för och mot. Å ena sidan synas norra stadens innevånares anspråk på en hamn vid Lilla Bommen vara ganska billiga, äfvensom det måste på allt sätt synas lämpligt, att detta fördelaktiga hamninlopp sättes i passande skick; å den andra synes oss åter kommitterades för Tullkammareoch Packhusanläggningen mening, att en ordentlig kaj af huggen sten borde anläggas från Stora Bommen åt St. Erik till, der ångbåtsflottan sedermera skulle erhålla en lika beqväm, som vacker station, vara obestridligt rigtig. Nu har det föresallit oss, att båda dessa förslager skulle kunna så sammanjemkas, att i stället för den af kom:e föreslagna provisionella träbron, med bro öfver Masthamnen m. m., hvilket komme att innebära en förlorad kostnad på 9000 rdr bko och säkert ej stannade dervid, dessa kostnader användes för att iståndsätta hamnen vid Lilla Bommen, så att den vore i ordning att emottaga kanalångbåtsflottan, under det den föreslagna kajbyggnaden utfördes. Härigenom blefve alla medel nyttigt använda, och Norra staden finge en god hamn, der man, sedan ångbåtsflottan blifvit flyttad derifrån, hade plats sör andra fartyg. Vi taga oss friheten vördsamt underställa de afgörande myndigheterna detta förslag till en billig öfverenskommelse, som, derest ej för oss okända omständigheter hindra dess verkställighet, skulle lända till allmän fördel och till återvinnande af en önskvärd grannsämja mellan de särskilta stadsdelarne. A AEAÄE— —