Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 december 1853, sida 2

öppnad, och publiken började att samla sig. Ibland —— —— att skydda den unge mannen ifrån de farliga srestelser, af hvilka han var omgisven. Då tröstade han sig dermed att han besökte sin dotter i klostret, och då han vid hennes betraktande fick ett infall, som han fann behagligt och förträffligt, då han gjorde sig all möjlig möda att på afstånd skönja möjligheten af en förbindelse emellan dessa tvenne barn, dem han redan i sin kärlek förenat, så sade han på samma gång suckande till sig sjelf, att denna plan icke var annat än en dröm, och att ännu mycket kunde inträffa som kunde kullkasta den. En förmiddag i slutet af Mars månad spatserade hr de Charvey i museum; salongen hade nyligen blifvit denna mängd af menniskor mötte öfversten en ung student vid namn Lucien Delvåge, hvilken kort förut blifvit rekommenderad hos honom. Lucien var en af de unga personer, hvilka komma till Paris under förevändning att de ämna förbereda sig till ett allvarligt lif, men uppoffra tid och själskraster På att sysselsätta sig med allt möjligt, som endast angår litteraturen, så att de några år sednare återkomma till landet med en inbillningskraft, som icke kan tillfredsställas, med en betydlig portion lättja och med ett outtömligt förI råd af förakt för allt och af benägenhet att ledsna vid allt. Herr de Charvey kände icke Luciens vanor och böjelser, men under samtalets lopp uttalade den unge mannen några få ord, hvilka öppnade ögonen på öfversten. Denne gaf honom då en allvarsam tillrättavisning, skildrade några män, dem andras beundran ställde i ett helt annat ljus än det hvari de borde ses; och under allt detta tänkte han på Albert och önskade att denne hört allt hvad han sagt. Lucien ville icke gifva vika, utan försvarade sig tappert och anförde några namn och arbeten, men hr de Charvey ned