Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 december 1853, sida 2

nat vapen döda den förste som visade sig. Lyckligtvis hade han ej hunnit förse sig med något dylikt vapen, men mottog dock Ljungqvist med hngg och slag af en stång, hvaraf denne träffades på högra handen, så våldsamt, att svullnad och blodvite uppkom. Ljungqvist nödgades då draga sig tillbaka, hvarefter några lösa pistolskott lossades genom öppningen, för att injaga respekt hos bofven Jag uppmanade nu honom, att med godo gifva sig, då jag i motsatt fall ämnade låta skjuta skarpt. Då hära icke gass något svar, lät jag konstaplarne omladda sina afskjntna pistoler, och sedan detta skett nedbrötos några bräder af takpanelningen, för att lemna tillfälle åt 2:ne personer att liktidigt uppkomma på vinden. Då en nu förnyad uppmaning af mig till Andreas Andersson att gifva sig förblef obesvarad, uppsprungo 2 eller 3 af konstaplarne på vinden. Brotislingen, som förmodligen funnit att vidare motstånd var onyttigt, hade dä sökt gömma sig uppå nägra på bjelkarne närmast takåsen upplagda bräder, der han, efter en stunds sökande, anträllades och genast greps, hvarefter han bakbands och afsändes, sedan hans bröder blifvit lössläppte. Då denne person, oaktadt alla af kronolänsmannen i orten gjorde försök till hans häktande nära ett halft års vid sedan denna åtgärd blifvit af häradsrätten föreskrifven, undgått laga näpst, och såväl han som hans bröder utgjort och utgöra en skräck för hela bygden till den grad, att icke det ringaste biträde af allmogen stod att erhålla till hans gripande, samt äfven om sådant erhållits detsamma otvifvelaktigt varit ändamålslöst, hade han säkert kommit att strafflöst slippa undan, derest ej den af poliskammaren lemnade handräckning erhållits, och derest ef denna utgjorts af särdeles starka, modiga och väl instruerade män. Hr H. slutar med att föreslå en belöning åt de honom åtföljande poliskonstaplarne, hvilka icke haft åliggande att lemna en dylik handräckning. nttttttttttttii —