Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 december 1853, sida 2

i ministeriel väg blifvit gjorda, hvarjemte ett bref från ministern, grene Fredrik Löwenhjelm, dateradt d. 26 April 1800, skall hafva upplyst att Huss förvaltat en I del af de Lambertska egendomarne, utan att lata nagot deraf komma de öfriga arfyingarne till godo. Allt detta nämnes i Dagens berättelse; med hvad grund kunna vi ej afgöra, då vi derå ej sett några handlingar. Till bevakande af sin rätt lemnade arfspretendenterna år 1804 fullmakt åt sekreteraren i dåvarande Westindiska kompaniets direktion, sedermera exped. sekr. Ulmegren, hvaraf dock intet resultat följde. Nu hvilade frågan till 1839, då Lambertska arfvingarne åter började röra på sig. Det hade då blifvit upplyst, att E. II. Huss aslidit 1802 i Demerary och esterlemnat eu förmögenhet, som ansågs vara det Lambertska arfvet, och att denna IIusss sörmögenhet sedermera öfvertagits af hans bokhållare Jonas Filen, som dog 1822 och esterlemnade denna förmögenhet betydligt förökad. Då nu den Lambertska förmögenheten blifvit uppskattad till sfera millioner pund sterling, torde det böra nämnas, att bouppteckningen efter Huss, som är uppgjord i Demerary d. 11 Nov. 1802, endast upptager: trädvaruplatsen de Zuagmolen, med vaottensåg qvarnar, andra byggnader och inventarier; ett stycke land kalladt Amsterdam, gränsande till den öfvergifna plantagen de Tower, samt slutligen Christianenburg, ett ställe hvars beskaffenhet ej uppgifves, summa, heter det i bouppteckningen: 74 fastigheter och plantaBer. os Jonas Filens bouppteckning, som hölls hos civildomstolen för Demerary och Esseqvebo, d. 25 Sept. 1825, upptager icke mindre än 28 fastigheter och plantager, af hvilka de flesta, besynnerligt nog, upptagas endast till namnet, utan all specifikation. Ofvannämnde tidning Dagen citerar ett bref af d. 1 April 1844 från hrr Notten i London, hvari skall vara vitsordadt: att Huss och Filn gemensamt förvaltat de Lambertska plantagerna; att dessa till en del innehafvas af huset Gladstone C:o, men hvars rätt dertill mycket betviflas af hrr Notten, hvilka af sina vänner i London, Moxens Kaselle Lothaur, erhållit den avis, att om Lambertska arfvingarnes sak med förstånd och kraft utföres, skall den troligen lyckas. Detta bref hafva vi dock ej varit i tillfälle att se. Sedan de Lambertska arfvingarne hos svenska regeringen anhållit om dess bemedling att anställa reklamationer hos engelska regeringen, för att om möjligt utbekomma hvad som kunde finnas qvar af arfvet, och handlingarne i saken blifvit remitterade till justitiekhanslersämbetet, afgaf detta ämbete d. 18 April 1845 följande utlåtande: Då Kongl. Maj:t redan d. 20 April 1774 bilallit Lambertska arfspretendenternes då gjorda underdåniga ansökning om nådigt Promotorial till Envoydn Friherre Creutz, att understödja deras rätt till detta arfs utbekommande, samt åtgärder sedermera, i berörde afseende, tid efter annan, blifvit i ministeriell väg vidtagne, anser Justitie-kanslers-embetet sig böra i underdänighet hemställa, att, derest icke vid granskning af de i Kongl. Kabinettet befintliga, detta ärende rörande handlingar, skulle finnas, att frågan redan är vorden vederbörligen till slut bringad, E. M. måtte täckas i nåder anbefalla dess Statsminister för utrikes-ärenderne att, genom vederbörande Beskickningar, lata vidtaga sådana ytterligare atgärder, som pröfvas nödiga och lämpliga, för att vinna upplysning om den rätt, sökanderne kunna äga till arf efter Jonas Bernasson Lambert och för att dem till en sådan rätt förhjelpa. Deremot finner Justitie-kanslers-embetet, uti ärendets nuvarande skick, sig icke kunna tillstyrka bifall å sökandernes underdåniga anhållan om aflemnande af vissa, redan uppsatta skrifter till domstolen i S:t George eller Direktörerne för Westindiska affärerna i IIolland. Detta är det faktiska i saken. Hvar och en kan, efter inhemtad kännedom härom, sjelf bedömma den större eller mindre möjligheten såväl af det stora arfvets tillvaro, som af dess utbekommande. På begäran få vi tillägga: De som reflektera på saken och vilja, för den supponerade möjligheten af en stor vinst, riskera några bidrag till undersökningarnes fortsättande, kunna erhålla närmare besked, då de uppgifva sina namn och adresser till X. Y. Z. på denna tidnings annonskontor.