Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 december 1853, sida 1

irsorskares dagNågra blad ur en nati bok. (Bref till prosten Landtgren i X.) Högaktade vän! Af tit. sista bref finner jag till min stora glädje, att vi slutligen blifvit fullkomligt ense om att menniskan på visst sätt sjelf är orsaken till de ödeläggelser gråsmasken med flera så kallade skadedjur tillfoga henne, då sådana djur uppträda i allt för stor massa och i mer eller mindre mån tillintetgöra våra förhoppningar. Den mer och mindre allmänna klagan man årligen får höra, att åkrar, ängar, skogar och trädgårdar ej lemna den afkastning man hade emotsett, tillfölje deraf att skörden mer eller mindre, förr eller sednare förstöres al mask, har tyvärr sin fulla bekräftelse i verkligheten; men det är i högsta grad beklagansvärdt, att man ännu i vår i så många hänseenden upplysta tid både enskildt och offentligt förkunnar och fasthänger vid den likaså falska som gamla frasen, att äfven detta onda är skickadt af det evigt sanna, visa och goda väsen som vi kalla Gud. Hur lyckliga känna vi oss ej nu, sedan vi blifvit fullkomligt öfvertygade om att vi sjelfva äro skulden till dylika motgångar! Måtte massan af folket snart nog komma att dela våra tankar härutinnan! Då är det min öfvertygelse att man inom kort skall finna nyckeln till många så kallade obegripliga förhållanden. Men för att menniskan skall kunna komma till en lefyande öfvertygelse, fordras först och sist att man sörjer för att den erhåller tillbörlig upplysning i de ämnen, som stå i så intimt sammanhang med och så djupt ingripa i det allmänna lisvet. I anledning af den erfarenhet jag fick under den sista dagen jag vistades hos tit. och hvad jag sedan genom trägna forskningar iakttagit, men isynnerhet af de materialier som blifvit mig tillsända från mina vänner i X., särskildt alla de vigtiga upplysningar Carl meddelat mig, blir jag i dag något vidlystigare an vanligt. Mycket, mycket återstär imellertid