lanryckandet af turkiska husvudstyrkan. föranråten att tåga fienden till mötes. Under anföande af seraskieren Abdi Pascha hade 30,000 (?) Turkar framryckt till Bajandur. Emot dem afsändes general Orbeliani med 10,000 man och 20 kanoner. Turkaane lät den ryska styrkan nalkas sin förskansade ställning och emottogo den med en så mördande eld, att Ryssarne tillfogades kännbara förluster. Ryssarne voro, enligt eget medgifvande, så i klämman, att de nära hade blifvit öfverflyglade, om ej ett anfall af deras dragoner räddat dem från denna fara. Imellertid ankom general Bebutov på slagtfältet och förstärkte de vikande Ryssarne med 3 bataljoner infanteri, 3 divisioner kavalleri och 12 kanoner. Då dock det inbrytande mörkret gjorde kampens fortsättning omöjlig, beslöt han att påföljande dagen angripa Turkarne. Men dessa begagnade sig of mörkret för att draga sig tillbaka till Arpatschai. Ryssarno påstå, att Turkarne endast i döde förlorat 1,000 man. Sin egen förlust uppgifva de i döde till 2 officerare och 125 man al gemenskapen och i sårade till 6 officerare och 308 man simpla soldater och underbefäl. Bland de sårade ryska ossicerarne befinner sig en löjtnant Apelberg vid kaukasiska skarpskyttarne, förmodligen en finne. Båda parterna tillskrilva sig segern i denna I batalj, ty, enligt de till Konstantinopel anlända berättelserna var det Turkarne som blefvo herrar öfver valplatsen. Ått kampen utfallit mindre fördelaktigt för Ryssarne, synes dock påtagligen deraf, att den ryska berättelsen ej omtalar något försök af general Bebutow att I förfölja Turkarne.