Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 december 1853, sida 2

i il I 2 stilla vandrare. Deremot berömmes på det högsta det franska sjösolkets manstukt och hållning. Till förekommande af alla obehaglioa tvister, har ståthållaren i Konstantinopel befalt polisen att blunda för de engelska sjömännens bedrister, och inskränka sig till att upptaga de på gatorna liggande och i båtar aslöra dem till engelska flottan. — Denna skildring synes vara hållen i väl mörka färger, förmodligen för att slå an i vissa kretsar i Wien, der engelsmännen icke äro synnerligen vål inskrifna. Ytterligare förmaler samma korrespondent, att den under en s. d. engelsk offiers, Muschaver Paschas (Adolf Slades) befäl företagna kryssningen i Svarta hafvet med en del af turkiska flottan gifvit turkiska regeringen skäl till missbelåtenhet med denne befälhafvare. Ehuru turkisk officer, hade han af lord hedelisle emottagit hemliga besallningar. Den vid Scheskatil strandade ryska ångfregatten, som han mycket val kunnat taga, lät han Ryssarne bringa af grund och bortsora. Han återvande till Bossoren, utan att ens låtit sina matroser se ryska slaggan. Vi lemna derhän hvad som kan vara sannt i dessa beskyllningar. Å Att det varit engelska regeringen, från hvilken planen utgått till nu äterupptagna fredsunderhandlingarne påstås med stor bestämdhet från flera håll. Såsom särdeles upplysande så väl i detta hänseende, som hvad beträffar de närmare detaljerna af denna plan, meddela vi en skrifvelse från London af den 1:de dennes. För rigtigheten af de upplysningar den innehåller kan naturligtvis icke garanteras. Den lyder som följer: En ledande artikel uti dagens nummer af Times betraktas säsom en sammanfattning af den politik, som engelska regeringen beslutat följa i hänseende till Ryssland och hvilken kommer att föreslås på det blifvande fredsmötet. Styrelsens försvarare påstå, att dess fredliga polltik har blilvit antagen för att erhålla en rättvis och moralisk grund för dess blifvande handlingsatt och vinna de neutrala makterna för dess sätt alt se sakerne. Styrelsens fiender vilja deremot deri skönja en manöver för att betaga Frankrike en del af dess förtjenst att, genom sin oskrymtade anhänglighet till Turkiets sak och till alliansen med England. mer än någon annan makt hafva bidragit till Europas lugnande. Derför, säga de, har man halat ut på tiden ända tills man försäkrat sig om Österrikes och Preussens medverkan, på det att fredens återställande, om det ernås, må blifva de 4 makternas gemensamma verk, resultatet af en diplomatisk bemedling och icke af en beväpnad bemedling som borde göra den ena af de krigförande makterna mera styf och omedgörlig. Stark af de tyska makternas moraliska stöd, ämnar England att föra det diplomatiska kriget in i fiendens eget läger och göra det omöjligt för Ryssland att äter begagna de manövrer, som varit nära att bereda Turkiets förderf. Detta rikes säkerket skulle formligen garanteras af alla makterna; i stället för att de hittills i Konstantinopel representerade makterna ömsesidigt bevakat hvarandras steg, skulle framdeles deras hällning baseras på en allmän, om icke hjertlig samverkan och klart beskrifna rättigheter. För att sätta Turkiet i tillfälle att fritt utveckla sig till civilisation och välstånd och befästa och stadga sitt nya styrelsesystem, skulle man garantera det yure fred och dess områdes bevarande i ostyckadt skick. Men å en annan sida skulle det tillsörbindas att öppna Konstantinopolitanska sundet för alla nationens flaggor, hvarigenom svarta hafvet skulle betagas dess egenskap af en rysk insjö. Donaus mynningar skulle upprensas och öppnas för verldshandeln. Man hoppas att Turkiet skall mera vinna än förlora på Bosforens öppnande och tillintetgörandet af den uteslutande rättighet som det förbehållit sig. Donausurstendömenas utrymmande utgör ett grundvilkor i det nya bemedlingsförslaget, men Turkiet skulle lemna de högtidligaste garantier beträffande sina kristna undersåters borgerliga och religiösa rättigheter; dess förbindelser i detta hänseende skulle ingås med alla makterna och icke med en enda, hvilket skulle aflägsna den gamla afvunden och både för närvarande och för framtiden betaga Ryssland denna förevänning till inblanning i Turkiets inre angelägenheter. Man måste erkänna, att detta projekt, om det låter sig utföras vid alla de svårigheter, som ställa sig i vägen för detsamma, är storartadt och öfverensstämmande med den stora grundsats för folkrätten, som, uti de engelska idderna, är en nödvändig följd af haadelsfriheten, om den ock syftar till ett helt annat mål Engelska allmänheten har förlorat allt förtroende till lord Aberdåen och hans organ Times; men om denna plan kunde utföras, skulle man glömma alla de anledningar som man har att beklaga sig öfver dem båda. Nu återstår att veta om Dardanellernas öppnande antages af Ryssland, hvars mening man synes lika litet taga i behörigt öfvervägande vid denna vigtiga punkt, som vid flera andra i projektet. Underrättelserna från Donau motsäga den notisen att Omer Pascha låtit sina trupper uppbryta sina läger vid floden för att gå i vinterqvarter. Det heter nemligen, att hvarken strider, operationer, truppmarscher eller förändringar i truppernas ställning senast ägt rum. Turkarne uppföra sörskansningar vid Ålutas mynning, midtemot Turnu, hvarest besinner sig ett (af Ryssarne besatt) kastell. De alrasenaste underrättelserna från Bukarest af den 4 dennes förmäla. att båda armeerna inneha