Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 december 1853, sida 1

kymrad öfver sin moders kalla strånghet och tog sin tillflykt till sina första intryck. I sitt minne återfann han denna morgonsyn, som för sista gången visat honom hans fader, i det ögonblick, då denne sade honom sitt sista farväl; det förekom honom, som om han först i detta ögonblick blifvit begåfvad med förmågan att känna och älska, och han lät Octavian röna fördelen deraf. Snart förenade sig en annan känsla med dessa förvirrade idter. För närvarande gifves det icke något land, det må för öfrigt stå Så längt efter som hellst, som ej röner någon inverkan af tidningspressen; emellertid kommo i allmänhet inga tidningar till slottet Blignieux, men en dag fick Albert händelsevis ctt nummer af en tidning i händerna, och deri talades om Octavian dEsparon sasom en berömd man. I denna tidning upprepades på hvarje rad orden: utmärkt talang Iysande triumser, ärosull verksamhet; det är seden i detta nänsvende, att visa CN hög grad af gifvitanet, liksom man under republikens sista tid var mycket frikostig med papperspengar. IIäröfver kände Albert en så liflig glädje, att han nästan förfärades deröfver. Resultatet af denna upptäckt var, att han bar tidningen upp på sitt rum, genomläste de få raderna tusen gånger, tryckte dem till sina läppar och kände sig fattad af en vidskeplig vördnad för det fyrkantiga papper, som förekom honom omöjligen kunna ljuga. Från detta ögonblick förvandlades den obestämda och med nysikenhet blandade kärlek, som han börjat hysa för sin fader, till en verklig hänryckning med hvilken blandade sig en viss stolthet öfver att bära hans namn och en brinnande önskan att deltaga i det lif, som han förde. Men oaktadt Albert kände alltför mycket tvång i fra dEsparons närvaro, och fastän han hyste en alltför liflig böjelse för den aflägsna, förföriska bilden,