Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 december 1853, sida 2

gård, stod det icke bättre till der. Fruktrad, I buskar och andra trädgårdsväxter voro i mer är för naturens hushållning, vågar jag hoppas att J aldrig mer skolen ofreda dessa oskyldiga djur. Hvad betyder ett styng af hennes gadd, eller hvad värde kan väl det lilla parti honing hafva, som man får af en cell, jemfördt med den nytta som detta djur bereder menniskan och andra varelser om det ostördt af oss får verka för sitt ändamål. Nu är imellertid denna koloni omintetgjord och vi skola fortsätta vår vandring; men lofva mig min lille Janne att du aldrig mer ofredar dessa små djur! Under denna föreläsning voro sällskapets samtliga medlemmar fullkomligt vakna, hvilket man ty värr ej alltid är vid andra predikningar. Framkomna i en liten barrskog, begynte Skogman vidt och bredt att omtala den skada som maskar af valla slag tillfogade densamma, eller rättare, de höllo på att totalt ödelägga denna i sig sjelf vackra anläggning. I På stammarne kring träden kröpo tallatare, I boktryckare, timmermän med flera skalbaggar, hvilkas larver till den grad skadat barken och veden att träden ögonskenligen ej hade lång tid qvar att lefva. Upp i träden på barren och de unga skotten såg man en otalig mängd skade-insekter och deras larver, s. s. vislar, ssinxar, spinnare m. sl., hvilka å sin sida tillsatte alla krafter för att göra förödelsen så total som möjligt. Ändtligen framkomna till Rosengrens trädeller mindre grad skadade från rot till topp, och vår lärde hade nog att göra för att insamla insekter och larver, så många arter han kunde komma öfver. Han tycktes hvad insekterna beträffade hafva fått ett långt intressantare arbete för sig, än hvad hittills varit fallet. Han föresatte sig att så snart han kom hem skulle han med allvar ta i tu med naturforskningen i en helt annan rigtning än dittills: han ville innerligt sammanknyta såväl zoologien som botaniken med det praktiska lifvet och tills vidare bortlägga sina specielare studier, hvilka mestadels ägt rum i kammaren och hade han ock någon gång gjort en och annan utslygt, så tillstod han nu för sig sjelf att ändamålet med dessa hufvudsakligen varit att finna något nytt, för att dymedelst så snart som möjligt förskaffa sig ett — vidtberömdt namn. Det är väl af stor vigt för våra spekulativa forskningar och särskildt de resullater som desse en gång komma att lemna, att gå tillväga i naturforskningen såsom det i allmänhet sker i våra dagar; men säkert är det, att om man icke på samma gång tillämpar denna vetenskap på det allmänna lifvet, så har man hvarken sjelf stort intresse af sina studier ej heller har allmänheten, som dock alltid får betala fiolerna och följaktligen har stora anspråk på naturforskaren, det gagn af dessa studier, som de i främsta rummet borde alse. Med ett ord, vår lärde beslöt inom sig sjelf, att sramdeles offra sina krafter för det allmännas bästa; han ville så snart han kunde få tag i en bok, den han nu endast kände till namnet, med ifver slå sig på att studera insekternas nytta och skada, likasom växternas och de öfriga djurens nytta och skada, såvida han nemligen ej kunde förmå någon eller några flera af sina akademikamrater att beträda samma bana. Man skall väl då, tänkte han, kunna följa naturens vägar och förebygga sådana härjningar, och landet skall hafva tiofaldt tillbaka hvad det nu uppoffrar på naturvetenskaperna. Först nu inser jag hela vigten af naturforskningen, och då jag först nu fattar hela vigten af museer och naturaliesamlingar i allmänhet, förefaller det mig alldeles icke besynnerligt att den okunnige stundom frågar: hvad skall allt det der tjena till? Måtte hvarje naturforskare lifvas af samma rena och höga känsla för det allmännas bästa, som nu uppfyller mig! Då är det min öfvertygelse att man snart nog inom sig sjelf skall kunna säga: jag bjuder till att uppfylla