Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1853, sida 1

Arrendeasfgift för Gullbergs vass 158: — Diverse inkomster 1,400: — Utgifterne under årets första 10 månader hafva varit: Bageriet bko rdr 6,500: — Sopphusen -8,000: — Kontanta understödet till fattige uti rotarne jemte pensioner till Lessiska pensionstagare -9,200: — Utgifter för baracken och barnhuset, deruti inbegripet hyra för ett hus i Haga H 1,000: — Sjukvården , 2.000: — Utfpensionering af äldre sattighjon 2,000: — Utpensionering af fosterbarn 5,000: — Åslöningar till inrättningens tjenstemån e 3,500: — Inköpt ved under året 2.400: — Beklädnad . 3,600: — Reparationer och assurans å sastigheterne v n 350: — Begrafsningskostnader för aflidne fattige 550. — Diverse utgister H, 1.200: — UItgifterne för November och De. cember månader upptagas förslagsvis till 10,000: — Summa bko rdr 55,300: — Sålunda visar sig att inkomsterne med bko rdr 3,423 understiger utgifterne, hvadan de från föregående år reserverade medel komma att minskas med detta belopp. De reserverade medlen utgjorde vid årets början bko rdr 4,264: 33. 9. Utsigterne för fattigförSörjningen för nästkommande år äro i sanning ganska mörka, och direktionen emotser med ledsnad en ganska bekymmersam tid, samt hyser grundade farhågor att kostnaderne för fattigvårdens åndamålsenliga vidmakthållande under år 1854 skola i betydlig mån ökas. Den härjande sarsot, som nyligen öfvergått staden, har ökat antalet af hjelp behöfvande, särdeles är detta fallet derigenom, att många barn blifvit faderoch moderlösa och sålunda måst af fattigvården till helförsörjning antagas. Sjukdomen har äfven bortryckt många ordentliga och skicklige arbetare uti deras verksammaste ålder, hvilka efterlemnat enkor och minderårige barn, hvilkas framtida försörjning kommer att blifva för fattigvården ganska känbar. Den enskilta välgörenheten, hvilken under dessa sorgens dagar utvecklat en berömvärd verksamhet, har understödt ganska många, som genom sjukdomen blifvit beröfvade sine utvägar till försörjning; men denna hjelp kan endast vara öfvergående, och då den upphör, måste fattigvården åtaga sig dessas nödtoftiga försörjning. En annan följd af sjukdomen som är egnad att ingifva bekymmer, är den utaf densamma framkallade stillhet uti allmänna rörelsen och deraf beroende arbetslöshet, hvarigenom arbetaren varit hindrad att förse sig med sine behof för vintermånaderne. De allvarsammaste I farhågor framkallas likväl utaf de, genom en felslagen skörd, högt uppdrifne pris på nästan alla lefnadsförnödenheter. Att desse direkt komma att inverka på fattigvårdens utgilter, är gifvet, då priserne på proviantpersedlar vid sednast hållne leveransauktion med omkring 50 procent öfvers ego de pris, som vid auktion sistlidne år betaltes. Då man nu antager, att årliga utgiften för proviant för fattigvårdens behof uppgår till omkring 18,000 rdr bko om äret, så är det lätt att beräkna, huru mycket mera nästa års kostnad kommer att blifva. Alla dessa nu uppräknade omständigheter komma att i väsendtlig mån bidraga att öka fattigvårdens utgifter under nästkommande år, och direktionen anser sig böra i följd deraf framställa nödvändigheten af ett för nästa år ökadt anslag från stadens innevånare, för att kunna på ändamålsenligt sätt uppfylla sin skyldighet. Att innevarande års utgifter för fattigvården äro temligen dryga, samt att öfverbufvud kostnaden för fattigvården uti Götheborg årligen ökas, oaktadt den allmänna välmågan är i tilltagande, beror på flera orsaker, hvilka direktionen närmare skall utveckla uti dess beråttelse öfver detta års förvaltning af fattigvården; men det torde vara rigtigt att omnämna den förnämsta af orsakerne till detta årets större kostnad. Det är nemligen den af direktionen för ett år sedan vidtagne åtgärd att låta genom polisens försorg upptaga och till baracken afföra alla bettlande personer, för att med desse förfara efter omständigheterne. Härigenom har antalet af fattighjon ökats, i synnerhet af helsörsorjningshjonen, då det funnits nödigt att på baracken qvarhålla ganska många, hvilka, utan att deraf vara uti verkligt behof, likväl giort tiggeriet till sin födkrok. Att denna åtgärd varit nyttig uti många hänseenden, torde icke kunna jäfvas, och direktionen kan med full tillförsigt vädja till allmänna omdömet i denna sak. Det olika skick stadens gator nu förete, emot hvad förr var förhållandet, torde vara nog för att bevisa ändamålsenligheten; ty nu mera hörer det till sällsyntheten att på gatan blifva antastad af tiggare, och sker det någon gäng, kan man vara förvissad att personen icke tillhörer staden. Att tiggare ingå uti