Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 december 1853, sida 1

ES ——565 ben hemliga domstolen. En episod från Fredrik den sjerdes tid. (Öfv. fr. Danskan.) (Forts. fr. N:o 282.) Ack, huru Rostgaard längtade att åter sätta foten på sin fädernejord, liksom hade han varit borta derifrån lika många månader som timmar. Den dåren! visste han väl hvad som väntade honom der? Dock tyst! inga förebråelser! vi likna ju honom nästan alla, mer eller mindre; vi fika och längta efter inbillad glädje, fröjd och lycka, och omfamna slutligen oftast, likt yngliugen, i den grekiska mythen, molnet i stäljet för Juno. Änduigen landade fartyget, Rostgäärd Sprang slau i land — men, huru hastigt falla ej vingarna af hoppets engel! — fyra till tänderna beväpnade ryttare, hvilka på stranden afvaktat båten, skyndade fram från ett bakhåll, bemäktigade sig flyktingen, satte honom på en usel bondvagn och soro åstad med honom till hufvudstaden. — Hvart fören J mig, arme man? frågade Rostgaard, hvilken nu lika plötsligt öfvergick till förskräckelse, som han förut utbytt denna känsla mot hoppet. Hvarthän fören J mig? Intet svar. Vågen J ej tala med mig? Jag är ännu icke dömd? Jag är eder förman; såsom konungens öfversekrete